Sintidsbehandling : en granskning av dagens rekommendationer

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Författare: Jari Siltenius; [2019]

Nyckelord: sintidsbehandling; sinko; mastit; juverhälsa; celltal;

Sammanfattning: Mastit, juverinflammation, hos mjölkkor är en multifaktoriell sjukdom. För det mesta orsakas den av bakterier. Vissa mastiter kan vara juverbundna och smittar mellan kor via t.ex. mjölkningsutrustning, andra är miljöbundna och smittar kon från dess närmiljö. Mastit är den vanligaste orsaken till utslagning inom mjölkproduktion Den kan delas upp i klinisk mastit, med synliga symptom, och subklinisk mastit, utan synliga symtom. Akuta kliniska mastiter brukar allmänbehandlas med antibiotika under pågående laktation. För subkliniska mastiter finns olika strategier, bland annat beroende på vilken bakterie som orsakat mastiten. Eftersom majoriteten av bakterierna som orsakar subklinisk mastit är penicillinkänsliga rekommenderas idag att behandla kon lokalt i alla fyra juverdelarna med långtidsverkande penicillinbaserat preparat i samband med sinläggning. I andra länder är det vanligt att kor sinläggs rutinmässigt med antibiotika, även bredspektrumantibiotika kan vara ett alternativ då. Syftet med uppsatsen var att göra en litteraturstudie för att undersöka bakgrunden till dagens rekommendationer från Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap (SVS) om antibiotikabehandling vid sinläggning med huvudfokus på urvalet av kor som erbjuds sintidsbehandling. Idag rekommenderas att kor med subklinisk mastit ska behandlas i samband med sinläggning. Urvalet av kor som får antibiotikabehandling är selektivt, det vill säga kor med god prognos ska behandlas. Kor i juverhälsoklass, JHKL, 3-4 ska få behandling efter positiv bakterieodling, kor med JHKL 5-8 skall alltid behandlas och kor i JHKL 9 ska inte behandlas p.g.a. dålig prognos. På den svenska marknaden erbjuds enbart långtidsverkande bensylpenicillinbaserat antibiotikum, som administreras lokalt i alla juverdelar. Om patogenen inte skulle svara på penicillin, är rekommendationen att inte behandla alls, sådana kor ska helst gallras ut. I min slutsats har jag kommit fram till att dagens rekommendationer, med selektiv antibiotikabehandling vid sinläggning, fortfarande är ytterst adekvata och grundade på relevanta studier. Att behandla vid sintiden är bra då det går åt en mindre mängd antibiotika jämfört med att behandla under laktation och att behandla alla juverdelar är bra, då dessa är beroende av varandra och smitta mellan dem skulle kunna ske. Sverige anammar ett restriktivt antibiotikaföreskrivande vid sinläggning som rimmar väl med svensk lag och bidrar till att minska antibiotikaresistensen. Jag har inte hittat några stöd för att rutinmässig sintidsbehandling med bredspektrumantibiotika skulle ha några fördelar. Tvärtom, finns ett behov av ännu smalare sintidspreparat än de som finns i Sverige idag, eftersom det preparat som erbjuds idag innehåller även aminoglykosider. Rekommendationerna skulle kunna skärpas ännu mer genom att man även skulle begära att ta bakterieodling på kor i juverhälsoklasser 58, så att ingen av dessa bär på en resistent bakterie och därmed får penicillin. På så vis skulle antibiotikaförbrukningen kunna minskas ytterligare.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)