Den mervärdesskatterättsliga gränsdragningen mellan ett tillhandahållande av vara och ett tillhandahållande av tjänst vad gäller monteringsleverans

Sammanfattning: Denna magisteruppsats utreder den mervärdesskatterättsliga behandlingen av monteringsleveranser. Syftet med uppsatsen är således att hitta den mervärdesskatterättsliga gränsdragningen mellan tillhandhållande av varor och tillhandahållande av tjänster. För att finna denna gränsdragning har jag tittat på gällande lagstiftning, rättspraxis och de principer som gäller för mervärdesskatt. Grunden för analysen är det sjätte direktivet 77/388/EEG och, vid behov, kommer hänvisningar till den svenska lagen att göras. Problemet med monteringsleveranser uppstår vid fastställandet av platsen för tillhandahållandet och beskattningskonsekvenserna som följer därav. Platsen för tillhandhållandet beror i monteringsleveransfallet på om detta sammankopplade tillhandahållande i sin helhet skall klassificeras som tillhandahållande av vara eller tillhandahållande av tjänst. Detta efter-som platsen för tillhandahållandet påverkar beskattningskonsekvenserna. I uppsatsen betonas att det är huvudsaklighetsprincipen som ger svaret på hur flera sammankopplade tillhandahållanden skall hanteras. Principen har utvecklats genom rättspraxis och vid en utvärdering visar det sig att det är denna princip som skall tillämpas på monte-ringsleveranser för att avgöra vilket sorts tillhandahållande som är för handen. Dessutom framhålls i uppsatsen att det finns ett flertal faktorer som påverkar användandet av huvudsaklighetsprincipen. Dessa faktorer kan vara priset på varan ställt mot priset för tjänsten som utförs på varan, tidsfrister, en genomsnittlig kunds efterfrågan och avtal. Uppsatsen framhåller dessutom att alla dessa faktorer måste ses som en helhet och utifrån hu-vudsaklighetsprincipen avgöra om det är ett tillhandahållande av vara eller ett tillhandahållande av tjänst.