Uppväxtmiljöns påverkan på den unga värphönans stressnivå

Sammanfattning: Kronisk stress inom äggproduktionen resulterar i stora negativa konsekvenser på djurvälfärd och produktion och kan bland annat uppstå när hönorna ej tillåts ge utlopp för deras beteendebehov. Denna studie utfördes för att bidra med information kring hur uppväxtmiljön bör utformas för att minska stressnivån hos kycklingarna. Under 8 veckor bodde 220 värphönskycklingar jämnt fördelade i fyra olika typer av boxar, vilka utgjorde fyra olika behandlingar. Behandlingarna hade olika funktionella zoner; säker zon, stimulerande zon, både säker och stimulerande zon samt kontrollbox utan zoner, vars utformning motsvarade konventionell produktion. Dessa zoner skulle ge fåglarna möjlighet att få sina beteendebehov tillgodosedda såsom söka skydd och explorativt beteende vilket enligt hypotesen skulle ge mer trygga och anpassningsbara fåglar med lägre stressnivå. Efter behandling i dessa boxar utfördes multifaktoriellt beteendetest, vilket är ett individuell test som mäter rädsla, spatial kognition och explorativt beteende, och blodutstryk för mätning av heterofil-/lymfocytkvoten, vilken är en god indikator vid mätning av stressnivån hos hönsfåglar. Det konstaterades att kycklingar med tillgång till en komplex uppväxtmiljö beteende-mässigt uppvisade lägre rädsla och större anpassningsbarhet samt mer explorativt beteende. H/L kvoten visade låg stressnivå hos samtliga behandlingar men var något högre i den mest komplexa behandlingen. Detta kan förklaras av att immunresponsen sannolikt är förhöjd i denna behandlings-grupp, då fler patogener ansamlas i en komplex livsmiljö eller av studiens felkällor. Kronisk stress kan och bör förebyggas redan hos den unga fågeln genom att tillgodose hönornas naturliga behov i form av en komplex miljö.