Skattad aktivitetsbalans hos arbetsterapeuter som arbetar inom hemrehabilitering

Sammanfattning: Syfte: Att beskriva hur arbetsterapeuter som arbetar inom hemrehabilitering skattar sin aktivitetsbalans. Metod: I uppsatsen användes en enkätundersökning för att beskriva hur arbetsterapeuter inom hemrehabilitering skattar sin aktivitetsbalans. En tvärsnittsstudie genomfördes med en kvantitativ metod och en deskriptiv inriktning. Enkäten bestod av strukturerade frågor baserade på Occupational Balance Questionnaire (OBQ11) och sociodemografiska bakgrundsfrågor. Urvalet bestod av legitimerade arbetsterapeuter som arbetarinom hemrehabilitering och som hade arbetat minst ett år samt med en anställningsgrad på minst 50%. Resultat: Fyrtiotre arbetsterapeuters självskattade aktivitetsbalans och dess samband med sociodemografiska faktorer undersöktes. Majoriteten av deltagarna var kvinnor mellan 30–39 år som var sammanboende, hade barn och hade arbetat 1-10 år inom yrket. Majoriteten av deltagarna skattade instämmer inte i alla påståenden förutom "Jag har tillräckligt med tid att göra det jag måste göra", där 58,1% av deltagare skattade instämmer. Deltagare med barn, över 40 år, som bodde med en partner, med en anställningsgrad 80–89% och hade mer erfarenhet i yrket tenderade att rapportera högre nivåer av aktivitetsbalans. Slutsats: Arbetsterapeuterna som arbetar inom hemrehabilitering upplever låg tillfredställelse angående sin aktivitetsbalans, vilket kan påverkas av faktorer som kön, ålder, anställningsgrad, boendesituation och familjesituation. Kvinnor som har fler roller i livet kan uppleva det svårt att upprätthålla en balans mellan arbete och privatliv, vilket kan påverka deras arbetsmiljö och välbefinnande negativt. Uppsatsen kan användas för att utveckla strategier för att förbättra aktivitetsbalansen hos arbetsterapeuter inom hemrehabilitering och därmed förbättra deras arbetsmiljö och välbefinnande.