Bevisvärdering i våldtäktsmål - en analys utifrån NJA 1996 s. 176.

Sammanfattning: Våldtäkter är något av det mest svårbevisade inom straffrätten. För att den tilltalade i ett våldtäktsmål ska kunna dömas i enlighet med åtalet krävs att det är ställt utom rimligt tvivel att ett samlag (eller annat sexuellt umgänge) har skett med tvång bestående av våld eller hot (eller försättande i vanmakt). Vanligen saknas annan bevisning än parternas utsagor och rättsintyg, vilka regelmässigt utfärdas i denna typ av mål. Det finns inga skador som kan klassas som våldtäktstypiska, varför parternas utsagor vanligen får avgörande betydelse för målets utgång. HD ska egentligen inte befatta sig med bevisvärderingsfrågor, men gör det i alla fall, i vissa särskilt komplicerade mål. Eftersom bevisprövningen i Sverige är fri, finns ingen lagreglering för hur värderingen ska gå till. Dock framläggs vissa principer och krav i förarbetena, som t. ex. att värderingen ska vara objektiv och grunda sig på allmänna erfarenhetssatser, att rätten ska göra en analys utifrån det material som framlagts under huvudförhandlingen och redovisa analysen i domskälen. I doktrinen har ett antal metoder lagts fram för hur bevisvärderingen bör gå till, men dessa förefaller ligga långt från verklighetens tillvägagångssätt. I det fall jag har valt att analysera, NJA 1996 s. 176, är Farid åtalad för att ha våldtagit Erica och hans gode vän Sirop är åtalad för skyddande av brottsling. Männen hävdar nämligen att någon våldtäkt inte har skett utan att Erica och Sirop haft frivilligt samlag. I målet finns relativt omfattande bevisning - förutom ett antal vittnesmål med personer i parternas närhet, har Erica uppvisat sönderrivna kläder och DNA-analyser har gjorts av spermafläckar på ett täcke... När muntliga utsagor ska värderas ser man dels till utsagepersonens trovärdighet, d. v. s. det intryck han/hon gjort i rätten, och dels till utsagans tillförlitlighet, d. v. s. utsagans rimlighet i förhållande till övrigt material i målet. Underrätterna dömer männen, eftersom de anser att Erica är trovärdig och att hennes utsaga är tillförlitlig, medan männen inte anses trovärdiga och deras utsagor inte anses tillförlitliga. I HD har ytterligare DNA-analyser kunnat utföras och dessa får avgörande betydelse för målets utgång. Eftersom tolkningen av dem är mycket komplicerad, hördes de som gjort analysen som sakkunniga i rätten. Vid alla sakkunnigförhör finns en stor risk att rätten alltför okritiskt accepterar utlåtandena, vilket jag anser har skett i detta fall. Det har framkommit dels att insamlandet av proverna skett på ett felaktigt sätt, så att de kan ha besudlat varandra, att fläckarna kan härröra från olika tidpunkter och att resultatet inte är särskilt säkert. HD fäster, enligt min mening, för stor vikt vid dessa utlåtanden, utan att ha förstått dem eller ha värderat dem i förhållande till övrig bevisning i målet. HD friar männen, men min analys utmynnar i slutsatsen att det fanns tämligen starka skäl för en fällande dom.