Förtäckta rättshandlingar : Verklig innebörd

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats har varit att utröna hur förtäckta rättshandlingar klassificeras utifrån ett civilrättsligt och skatterättsligt perspektiv samt om klassificeringen sker utifrån en civilrättslig eller ekonomisk grund. Med förtäckt rättshandling avses ett avtal som åsätts en annan juridisk beteckning än vad som motsvarar dess verkliga innehåll. Detta kan ske medvetet (för att kringgå tvingande lagstiftning) eller omedvetet. Orsaken till de omedvetna beror på att vissa civilrättsliga begrepps innebörd kan variera både i civil- och skatterättsliga sammanhang, att olika rättsområden överlappar varandra samt att lagstiftning saknas. Domstolen kan företa omklassificering av sådana rättshandlingar men till skillnad mot i civilrätten finns ett uppenbarhetsrekvisit uppställt i skatterätten. Innan detta sker måste domstolen företa en klassificering där adekvat tolkningsdata såsom avtalet, partsavsikten samt den ekonomiska aspekten beaktas. Därefter sker en rättslig kvalificering av denna data genom olika tolkningsverksamheter såsom tydning, omtolkning, intolkning, borttolkning samt subsumtion under avtalsbestämmelse eller rättsregel. Uppsatsen visar att enighet råder avseende den civilrättsliga klassificeringen av förtäckta rättshandlingar. På det skatterättsliga området förekommer dock oenighet om vad som menas med ”verklig innebörd”, vilka rekvisit som ska användas samt hur dessa ska bedömas. Som svar på uppsatsens frågeställning går det nog inte att klassificera endast från det ena eller andra rättsområde, utan båda måste användas för att få en omfattande och rättssäker bedömning. Troligtvis kommer en lagreglering framöver att behöva vidtas då människors köpvanor förändras vilket genererar fler avtal varmed risken för förtäckta rättshandlingar ökar. Den tyska lagen BGB  117 § som reglerar detta kan eventuellt ligga till grund för hur denna reglering kan ske.