Andlighet och religion i psykiatrisk omvårdnad

Sammanfattning: Introduktion: Psykisk sjukdom är en ledande orsak till global ohälsa. Under covidpandemin ökade den psykiska ohälsan, samtidigt som intresset för religion och andlighet växte. Religion och andlighet är snarlika begrepp, där religion står för institutionaliserad praktik medan andlighet är individualistiskt präglad. Psykiatrins förhållningssätt till dessa områden kännetecknas av skepticism, trots att de ska vara en integrerad del av omvårdnaden. Syfte: Att beskriva andliga och religiösa erfarenheter och upplevelser hos personer inom psykiatrisk öppen- och slutenvård. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design användes. Resultatet baserades på tio artiklar med intervju som metod och två med mixad metod. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s mall för kvalitativ metodik. Resultatet analyserades efter Forsberg och Wengströms mall för innehållsanalys. Teoretisk referensram för studien var Watsons omvårdnadsteori.  Resultat: Fyra teman identifierades: Andlighet och religion som resurs, Negativa aspekter av andlighet och religion, Olika andliga och religiösa uttryck samt Bemötande. Religion och andlighet var en resurs genom traditionellt religiösa eller individualistiska andliga uttryck. Negativa aspekter framkom där stigma och stress framkallades av religiösa ledare och familj. Känslor av ensamhet förekom när stöd saknades. Sjuksköterskors syn på religion och andlighet hade betydelse för omvårdnaden av individer med psykiska sjukdomar. Slutsats: Som ansvarig för omvårdnaden av människor med psykisk sjukdom behöver sjuksköterskan ta hänsyn till andlighet och religion. Då individer efterfrågar andlig reflektion, bön eller meditation kan det bidra till tillfrisknande att bli bemött med öppenhet. Personcentrerad omvårdnad som utgår från individens behov möjliggör religion och andlighet som resurs snarare än belastning.