Den svenska Riksbankens extraordinäraåtgärder under finanskrisen : Succé eller misslyckande?

Sammanfattning: Till följd av den globala finanskrisen som startade under 2008 implementerade Riksbanken flertalet extraordinära åtgärder med syfte att dämpa konjunkturnedgången och säkra ett väl fungerande betalningssystem. Dylika åtgärder kan ge allvarliga följder och problem i ekonomin såsom exempelvis förtroendeproblem för de finansiella och penningpolitiska myndigheterna, hyperinflation mm. Det är därför av intresse att undersöka huruvida de genomförda åtgärder lett till måluppfyllelse eller ej, givet den problematik som präglar ekonomin under anormala tidsperioder. Genom uppsatsen har författarna använt sig av The 3-equation New Keynesian Model, även kallad IS-PC-MR modellen med Taylorregeln som ränteregel samt IS-LM modellen för beskrivande av likviditetsfällan. Empirin baseras på data från Riksbanken, Konjunkturinstitutet, SCB m.fl. Även en del intervjuer har genomförts via mail med anställda på Riksbanken för att på så sätt fördjupa insynen i problematiken. För att möjliggöra applicering av uppsatsen på andra centralbanker med liknande arbetssätt beskrivs såväl centralbanker i allmänhet som Riksbanken i mer detalj. Resultatet av uppsatsen visar att Riksbankens extraordinära åtgärder lett både till succé och till misslyckande. De uppsatta målen för de extraordinära åtgärderna har i stor utsträckning nåtts då marknaden ej saknade likviditet efter implementerandet av dessa samt att interbankmarknaden återgick till att fungera effektivt. Den restriktiva penningpolitiken anses av författarna ha införts vid rätt tidpunkt trots hög arbetslöshet, baserat på den tidsfördröjning som påverkar penningpolitiken. Riksbanken uttrycker även en positiv framtidssyn på sysselsättningen vilket vidare stärker beslutet. Enligt Riksbanken har Sverige ej befunnit sig i en likviditetsfälla under krisen. Dock anser författarna att Svenssons definition av likviditetsfälla stämmer in på Sverige under denna tidsperiod, emellertid anser författarna att den i största grad förkortats tack vare snabba och effektiva medel. Detta har lett till att Taylorregeln ej har kunnat appliceras på Sveriges ekonomi för att beskriva hur Riksbanken borde ha agerat under krisens djupaste del, kring september 2009. Överlag bör dock nämnas att då penningpolitiken verkar via tidsfördröjning uppstår problematik för författarna att observera alla effekter då de ännu ej kommit till full verkan.