Förekomst av bakterier vid odling av spontankastad katturin från kattlådor

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Kliniska sjukdomstecken från urinvägarna är en vanlig anledning till att kattägare söker veterinärvård. Tidigare ansågs urinblåsan normalt vara fri från bakterier. Studier har dock visat att det kan finnas bakterier i urinen hos katter utan kliniska sjukdomstecken från urinvägarna, detta benämns subklinisk bakteriuri och har påvisats hos 1–29 % av katter. Syftet med studien var att utvärdera förekomsten av bakterier i spontankastad urin från katt som provtagits från kattlådor. Frågeställningarna var: i) vilka bakterier förekommer i spontankastad urin från friska katter? ii) vilken mängd av bakterier kan påvisas? Studien planerades omfatta 50 (minst 30) urinprov från inneliggande katter på vårdavdelningen på Universitetsdjursjukhuset (UDS). Då det visade sig att katterna inte var benägna att urinera i kattlådan med provtagningssanden utvidgades inklusionskriterierna till att även inkludera katter i hemmiljö. Katter som behandlats med antibiotika eller uppvisade kliniska sjukdomstecken från urinvägarna exkluderades. Totalt analyserades 15 urinprov under insamlingsperioden. Spontankastad urin provtogs från rengjord kattlåda innehållande icke-absorberbar provtagningssand. Urinprovet analyserades genom direktodling på blodagar och CLED-agar och en Uricult® flödades med urin. Avläsning av odling gjordes efter 24 respektive 48 timmars inkubering i 37°C. Från renodling typades påvisade bakterieisolat med hjälp av massspektrometri (MALDI-TOF MS). Bakterier kunde påvisas i fjorton av femton urinprov (93,3 %). Mängden bakterier var sparsam i de flesta urinprov på såväl blod-, CLED-agar och Uricult®. Dock bedömdes tre av proven ha riklig växt på Uricult®. Skillnad i växt mellan 24 timmar jämfört med 48 timmars inkubering var liten. Escherichia coli var den vanligaste förekommande bakterien följt av Staphylococcus sp., vilket överensstämmer med resultat från andra studier. Utan att bekräfta med odling på urin taget med hjälp av cystocentes går det inte att avgöra om bakterieförekomsten i urinproven var ett resultat av kontaminering eller om subklinisk bakteriuri förelåg hos katterna. Resultaten visar på svårigheten med att få urinprov från katt och att tolka bakteriella odlingsresultat från spontankastade urinprov.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)