Gradindelning och straffvärdebedömning vid grövre narkotikabrott - Ett belysande av utvecklingen i svensk rätt

Sammanfattning: Denna uppsats belyser den utveckling som skett i svensk rätt av hur gradindelning och straffvärdebedömning vid grövre narkotikabrott. I samband därmed analyseras de konsekvenser som NJA 2011 s. 357 (Mefedrondomen) och den nya brottsrubriceringen synnerligen grovt narkotikabrott fått. Trots att både gradindelning och straffvärdebedömning vid grövre narkotikabrott ska utgå från fler omständigheter än sort och mängd narkotika har i rättstillämpningen fram till 2011, nästintill endast beaktats sort och mängd av narkotika utifrån de riktlinjer som återfanns i tabeller. Med utgångspunkt i NJA 2011 s. 357 (Mefedrondomen) och ett antal prejudicerande domar därefter, lade HD grunden för en praxisändring. I den domen ifrågasatte HD den gradindelning och straffvärdebedömning som utvecklats i domstolarna och som utgick från sort och mängd med användandet avoch som fastställdes genom tabeller. En konsekvens av detta var att alla relevanta omständigheter skulle numera få ett betydande genomslag både vid gradindelning och straffvärdebedömning. Praxisändringen föranledde att straffnivåerna för de grövre narkotikabrotten sänktes. Denna rättsutveckling fick lagstiftaren att reagera och 2016 delades straffskalan för grovt narkotikabrott upp och brottsrubriceringen synnerligen grovt narkotikabrott infördes. Avsikten med införandet av brottsrubriceringen synnerligen grovt narkotikabrott var att återigen skärpa straffen för särskilt stora mängder narkotika. Undersökningens slutsats är att den senaste utvecklingen inneburit att sort och mängd narkotika återigen fått mer betydelse vid gradindelning och straffvärdebedömning men inte det betydande genomslag som lagstiftaren hade för avsikt med införandet av brottsrubriceringen synnerligen grovt narkotikabrott.