Interaktion och språkligt samspel mellan pedagog och flerspråkiga barn i förskolan. : En studie utifrån Vygotskijs språkutvecklingsteori

Sammanfattning: Margaretha Kareliusson (2009) Interaktion och språkligt samspel mellan pedagog och flerspråkiga barn i förskolan. En studie utifrån Vygotskijs språkutvecklingsteori. Syftet med föreliggande studie är att beskriva interaktionen och det språkliga samspelet mellan pedagog och flerspråkiga barn i förskolan. Dessutom är syftet att studera på vilket sätt och i vilken utsträckning pedagogernas samspelsmönster med barnen kan tolkas språkstödjande för flerspråkiga barn i förskolan utifrån Vygotskijs språkutvecklingsteori och Bronfenbrenners utvecklingsekologi, samt modern forskning. Den teoretiska utgångspunkten i studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv som innebär att barnet utvecklas i en kulturell gemenskap. Lev Vygotskijs (1896-1934) språkutvecklingsteori har används som grund till detta arbete. Han menar att barns språkutveckling sker i samspel med sin omgivning, allt hänger samman och påverkar varandra i ett komplext system. Genom socialt samspel med yttre språk i form av dialog och eventuellt egocentriskt tal, så lär sig barnet kognitiva strategier som överförs till en internaliserad tanke. Vygotskij benämner det medierad inlärning, och förordar ett aktivt samspel mellan pedagog och barn där även sociala och psykologiska processer ingår.  Urie Bronfenbrenner (1917-2005) menar att barns lärande och utveckling är beroende av deras totala omgivning, människor i ett socialt system kan inte förestås som isolerade från varandra, utan det måste förstås i relation till varandra.   De metoder som valts för den empiriska undersökningen är videoobservationer av olika vuxenledda aktiviteter samt av måltidssituationer med pedagog och barngrupp. Undersökningen genomfördes på sex förskolor i tre olika förorter till Stockholm. I fyra av förskolorna var de flerspråkiga barnen en majoritet, i två av förskolorna utgjorde de en minoritet. Resultatet visar att alla situationer som förekommer i observationerna kan vara språkstödjande utifrån perspektivet interaktion och samspel. Det är avhängigt på hur pedagogen agerar i de olika situationerna. Slutsatsen är att det är viktigt att pedagogerna har kunskap om språkutveckling för att använda sig av en språklig medvetenhet som gör att barnens språk får det stöd det behöver för att utvecklas ytterligare. Observationerna visar att pedagogerna behöver organisera barnen i små grupper för att kunna fånga allas intressen och utmana var och inom sin utvecklingsnivå så att fortsatt utveckling kan ske.