Vårdgaranti och tillgänglighet i svensk hälso- och sjukvård

Sammanfattning: Vårdgarantin utgör en hörnsten inom hälso- och sjukvården och är en viktig del för att tillgodose att det allmänna kan ge goda förutsättningar för hälsa. Vårdgarantin är en garanti för att erbjuda hälso- och sjukvård till en patient inom en viss tidsgräns, och återfinns i 9:1 hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Bestämmelsen innebär att en patient ska kunna få kontakt med primärvården samma dag och att en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad sjukvårdspersonal i primärvården ska göras inom tre dagar. Efter det ska patienten få möjlighet att besöka den specialiserade vården inom 90 dagar och därefter erbjuda planerad vård inom ytterligare 90 dagar. Syftet med denna uppsats är att utifrån rättsdogmatisk metod utreda om vårdgarantin följer de bestämmelser som anges i 3:1 HSL och om vårdgarantin är ett tillräckligt incitament för att öka tillgängligheten i hälso- och sjukvården, eller om den behöver förtydligas i lag. Materialet för uppsatsen består huvudsakligen i lag, förarbeten och doktrin, samt delar som inte ingår i rättskälleläran, däribland en utredning från Socialstyrelsen. I teoriavsnitten redogörs för de förarbeten som format lagstiftningen från den äldre hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fram till nuvarande bestämmelser. Här beskrivs även de centrala mål och principer som finns för hälso- och sjukvården och som regleras i 3:1 HSL. Resultatet visar att vårdgarantin följer de mål och principer som stadgas i 3:1 HSL. Däremot kan de undanträngningar som uppkommer mellan olika patientgrupper ses som ett avsteg från företrädesprincipen. Vidare går det att konstatera att utmaningarna för vårdgarantins genomförande inte bara grundar sig i problemen med de varierande vårdköerna mellan landstingen, utan också i synen på tillgänglighets- och uppföljningsarbete i hälso- och sjukvården. Det ges i uppsatsen förslag på ett förtydligande av 9:1 HSL, där ett införande av tidsfristerna på 0-3-90-90 skulle leda till en konkretisering för vilka tidsramar vårdgarantin avser. Detta skulle även ge större möjligheter för patienter och allmänhet att ställa krav på vårdgarantin och tillgängligheten inom hälso- och sjukvården.