Identifiering av värmekällor som kan minska behovet av direktånga i mixgroparna på Ortvikens pappersbruk

Sammanfattning: SCA Ortviken är ett pappersbruk i Sundsvall. Arbetets syfte var att identifiera åtgärder som leder till minskat behov att direktånga. Examensarbetet är delat i två deluppgifter. I december 2015 stängdes pappersmaskin 2 ner. Sedan dess har fördelningen av sju stycken värmeväxlare som förvärmer bakvattnet i papperstillverkning varit oförändrad. Direktånga används för att kompensera för värmebehov som inte nås med värmeväxlarna. Ångdata från pappersmaskinerna kartlagdes för att identifiera vilken fördelning av värmeväxlare skulle ledas till största effektivitet. Effekterna i värmeväxlare beräknades med NTU-metoden. Den effektivaste fördelning av värmeväxlare är den rådande fördelningen om inte värmeväxlare sju kopplas till pappersmaskin fem. Ångan från rejektraffinörer R81-R84 måste släppas ut i luften på grund av tryckförlusterna i den långa ledningen som leder ångan till ångomformaren. Syftet med uppgiften är att beräkna hur mycket ånga kan tas till vara på genom att leda ångan till en venturiskrubber som tar vara på värmen från andra processer.  Ångdata från bruket analyserades och genomarbetades så att ångflödet kunde simuleras med ett tryckförlust program, fluidflow3. Simuleringen gav resultatet att ungefär 17 500 MWh per år skulle kunna tas till vara på, om ånga skulle ledas till venturiskrubbern. Det har gjorts förenklingar i beräkningar och simuleringar men resultatet från uppgifterna ger en bra uppskattning på storleksordning på möjliga besparingar.