Möjligheter och hinder för kompetensutveckling i en förskoleverksamhet.

Sammanfattning: I arbetslivet anses lärande och kompetensutveckling på arbetsplatsen ha stor betydelse för det fortsatta lärandet. Förskolan som är en föränderlig praktik kräver att förskollärarens kompetens ständigt utvecklas i takt med de förändrade uppdrag som förskolan möter (Gotvassli 2002). Andra betydelsefulla aspekter av lärande och kompetensutveckling i förskolan är att yrkesamma förskollärare både ska vara konkurrenskraftiga och även vilja stanna kvar och utvecklas i sin yrkesroll på förskolan. Idag är förskolläraryrket ett av flera bristyrken och prognoser visar på att bristen på utbildade förskollärare har en tendens att hålla i sig. Den här studien belyser hur förskollärares lärande och kompetensutveckling kommuniceras och iscensätts i en förskola utifrån olika styrdokument men också genom förskolechefens och förskollärares tal om kompetensutveckling. För att förstå lärandepraktiken och synliggöra vad som möjliggör och hindrar den så har jag använt teorin praktikarkitekturer (Practice arcitectures, Kemmis & Grootenboer 2008). Studien är en fallstudie utförd på en specifik förskola som är inspirerad av Reggio Emilia- pedagogiken. Studiens resultat visar på att huvudman och förskolechef kan behöva samordna strategier kring pedagogers kompetensutveckling. Studien visar även på att det kan behövas mer resurser för kompetensutveckling specifikt anpassat till förskolors olika behov.