Lärande utvärdering i stadsplanering : Utvärdering av stadsbyggnadsprojekt som verktyg för att följa upp social hållbarhet

Sammanfattning: I dagens stadsplanerings saknas det allmänt erkännande metoder för hur utvärdering av social hållbarhet i planering ska gå till. Forskning inom planering belyser att det även finns en brist på utvärdering efter genomförandeskedet i stadsplaneringen. Det finns även en insikt inom forskningen att resultat av planer kan få oväntade effekter, denna insikt har ökat efter att de sociala aspekterna integrerats mer i planeringen. En positiv aspekt av utvärdering i efterhand är att den ger nytta i form av ett lärande, planeringsteorin har visat ett behov av effektanalys för att förklara resultat. Vidare lever vi i en komplex föränderlig värld som således påverkar stadbyggnadsprocessen, det finns en komplexitet som kommer av projektets omfattning över tid.  Dessa problemformuleringar ligger till grund för denna studie. Syftet är således att skapa ökad förståelse för hur svenska kommuner arbetar med utvärdering av stadsbyggnadsprojekt i relation till mål kring social hållbarhet. Vidare undersöks även vad som sker efter att en utvärdering ägt rum - det vill säga om det finns ett lärande i samband med utvärdering. Studien åskådliggör hur utvärderingar genomförs genom att exemplifiera fyra kommuner som arbetar med utvärdering i olika omfattning. Kommunernas metoder för att utvärdera framhävas samt deras sätt att arbeta med lärande i organisationen. Studien belyser även sambandet mellan sociala projektspecifika mål i relation till utvärdering. Vidare berörs temat om utmaningar med utvärdering, detta framgår både från kommuner som intervjuats samt via enkät. De vanligaste utmaningarna är främst: vem som bär ansvaret för en utvärdering, att det är svårt att mäta, att kommuner har hög arbetsbelastning, ekonomiska hinder, att politiken ej lagt resurser eller inte visar intresse samt utmaningar med lärandet efter en utvärdering.  Studiens empiriska material grundar sig i en kvalitativ ansats bestående av åtta intervjuer och tolv enkätsvar från svenska kommuner. Samt en intervju med tjänsteperson från Boverket, intervjun med Boverket berör frågor inom samma tema som kommunerna besvarar. Det empiriska materialet kompletterats med relevanta dokument från kommunerna och Boverket vid behov.  I denna studie framgår även förbättringspotential för framtida arbete med utvärdering av social hållbarhet i stadsbyggnadsprojekt. Det första förslaget handlar om att kommuner bör arbeta med tydliga konkreta sociala hållbarhetsmål för att veta vad de ska utvärdera. Det andra förslaget berör en gemensam syn på utvärdering, att den följaktligen inte bör uppfattas som bestraffning. Det tredje temat nämner indikatorer, dessa bör fokusera på den lokala kontexten samt finnas med avsikt att leda till reflektion och förbättring. Den fjärde åtgärden belyser att goda exempel i stadsplaneringen bör framhävas samt att ett strategiskt urval av projekt bör väljas ut vid utvärdering. Slutligen beskrivs lärandet som en gemensam process som bör ske kollektivt istället för endast individuellt. Avslutningsvis redogörs värdet av lärande utvärdering inom projekt samt i relation till framtida projekt.