Miljökvalitetsnormer för vatten i det kommunala detaljplanearbetet - Viktiga faktorer, svårigheter och möjligheter.

Sammanfattning: Med målet att uppnå vattenkvalité av god status inom hela EU införde Europaparlamentet år 2000 ramdirektivet för vatten (2000/60/EC), även kallat Vattendirektivet. För att uppnå god vattenstatus sätts mål i form av ”miljökvalitetsnormer”(MKN) på vattendrag, sjöar, kustvatten och grundvatten inom varje län och kommun. Dessa ska beaktas vid framtagandet av nya detaljplaner vilket är ett juridiskt gällande dokument där den tillåtna exploateringen av ett område fastställs. I detaljplanen ska planens påverkan på möjligheterna att uppnå MKN för vatten utredas och presenteras. Det saknas dock tydliga riktlinjer för hur denna bedömning ska göras och vilka aspekter som ska ingå i utredningen. I de fall planen medför att målen i form av MKN riskeras att inte uppnås är det länsstyrelsens uppgift att hindra planen från att godkännas. Syftet med studien är att utreda vad som är viktigt i arbetet att ta fram en detaljplan som beaktar MKN för vatten och hur kommuner och länsstyrelser upplever arbetet. Målet är att undersöka det övergripande arbetet och därefter fokusera på den bedömning som görs av vilken påverkan på MKN en plan medför. Detta för att ge en bild av hur arbetet sker i dagsläget och belysa de utmaningar och förbättringsmöjligheter som finns. Studien avgränsas geografisk till länsstyrelserna inom Norra Östersjöns vattendistrikt och kommunerna i Stockholms län. För att undersöka det ovannämnda genomfördes en förstudie bestående av en intervjustudie riktad till konsulter och anställda på kommun och länsstyrelser, och en litteraturstudie. Förstudien ledde fram till formuleringen av frågor i enkätstudien. Enkätstudien bestod av två delar där den första riktade sig till kommuner i Stockholms län och den andra till länsstyrelserna i Norra Östersjöns vattendistrikt. Resultatet från studien bidrog till att identifiera viktiga steg i processen att ta fram en detaljplan som följer satta MKN. Även svårigheter kopplade till de olika processtegen framkom. Uppföljning visade sig vara ett steg som inte genomförs i så stor utsträckning men som troligtvis kan förbättra situationen genom att bidra med data och kvalitetssäkring av metodiken. Bedömningen som görs av hur en plan påverkar möjligheten att uppfylla MKN sammanställdes i några nyckelsteg. De flesta svårigheter som upplevs av de kommunanställda är kopplade till att utföra den här bedömningen. Främst är det osäkerheter i metod och modelleringsverktyg tillsammans med ofullständigt underlagsmaterial som bidrar till svårigheterna. Det preliminära åtgärdsprogram som presenterats våren 2016 av Vattenmyndigheten inför nästa 6-åriga arbetscykel bidrar förhoppningsvis med att vägledningsmaterial och tydligare riktlinjer tas fram. Detta efterfrågades från flera håll i enkätstudien. Förutom det som åtgärdsprogrammet adresserar ses ett behov av mer utbildning och samverkan av och mellan aktörer. Beräkningsmetoder och underlag som används behöver även ses över och det behöver finnas en tydligare samsyn på hur en detaljplansplans påverkan på MKN ska bestämmas.