Den misstänktes rätt till insyn i polisens spaningsmetoder - en avvägning mellan ett effektivt försvar och en effektiv brottsbekämpning

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar två mycket starka och ibland motstående intressen. Den misstänktes möjlighet att på ett effektivt sätt förbereda sitt försvar genom rätten till insyn i förundersökningen och intresset av en effektiv brottsbekämpning genom skydd för uppgifter om spaningsmetoder. Syftet är att bedöma vad som är en bra avvägning mellan dessa intressen. En fördjupning har gjorts i två särskilda spaningsmetoder som båda komplicerar saken ytterligare då de aktualiserar andra skyddsvärda intressen, nämligen skydd för de enskilda personer som deltar. Det gäller användningen av informatörer och infiltratörer. Den misstänktes rätt till insyn grundar sig på Europakonventionens principer om likställdhet och kontradiktion samt på bestämmelser i rättegångsbalken. Insynsrätten kan dock begränsas med bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen. Anses sekretessintresset vara av synnerlig vikt så får uppgiften inte röjas, oavsett hur starkt intresse den misstänkte har att få del av den. Insynen kan bara begränsas på detta sätt om förundersökningsledaren ansett att uppgiften saknar betydelse för åtalsbeslutet eller den misstänktes försvar. I uppsatsen redogörs för relevanta principer och lagrum som styr den misstänktes insynsrätt och de sekretessbestämmelser som aktualiseras av uppgifter om informatörer och infiltratörer. Användandet av nämnda spaningsmetoder anses vara mycket effektiva i den brottsbekämpande verksamheten men kan båda innehålla integritetskränkande inslag och även medföra en risk för att övergå i otillåten provokation. Det kan därför ofta finnas ett berättigat intresse för den misstänkte att få ta del av den typen av uppgifter. I uppsatsen redogörs för de lagar som styr de aktuella spaningsmetoderna. Av praxis som redovisas i uppsatsen, så verkar det dock som att sekretessintresset tillmäts alltför stor vikt. Den nuvarande ordningen för den misstänktes insynsrätt har ansetts vara brisfällig, varför det tillsattes en utredning för att göra överväganden om förtydliganden och ändringar på området. Utredningens förslag, som presenterades i slutbetänkande SOU 2010:14 Partsinsyn enligt rättegångsbalken, innehåller framförallt förtydliganden av gällande rätt men även nya rättssäkerhetsgarantier för den misstänkte. De viktigaste nyheterna är införandet av en intresseavvägning mellan den misstänktes rätt till insyn och ett sekretessintresse av synnerlig vikt samt införandet av en ny, bättre lämpad överprövningsordning. Det är min förhoppning att förslagen går igenom och att balansen mellan den misstänktes insynsrätt och skyddsvärda intressen i framtiden blir bättre.