Att vårda för livet : Intensivvårdssjuksköterskors kunskap och bredskap i organdonationsprocessen

Sammanfattning: Bakgrund: Få donationer sker i Sverige idag, det kan därför vara svårt att erhålla och upprätthålla professionell kompetens. Forskning har visat på en uppfattning att potentiella donatorer ibland förbises på grund av organisationsmässiga brister i struktur och riktlinjer. Även bristande kunskap och ett behov av mer utbildning finns beskrivet i flertal studier. Syfte: Att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskor uppfattar sin kunskap och beredskap gällande organdonationsprocessen. Metod: Studien var empirisk med kvalitativ ansats. En fokusgruppintervju genomfördes som datainsamling, urvalet bestod av intensivvårdssjuksköterskor som var verksamma på en allmän intensivvårdsavdelning. Innehållsanalys användes för att bearbeta materialet. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier och nio subkategorier. Huvudkategorierna bestod av begränsad erfarenhet, förhållningssätt och bemötande, stöd från omgivningen samt befintlig kunskap och beredskap. Slutsats: Deltagarna föreföll känna trygghet i att den kunskap och beredskap som fanns på enheten som helhet räckte till även om den inte fanns specifikt hos den enskilde. Stöd fanns från kollegor och organisationen. Ett behov av mer kunskap och praktisk erfarenhet antyddes. Att ha reflekterat över det egna förhållningssättet framkom som en del i beredskapen. Klinisk betydelse: En antydan ges om vissa kunskapsluckor vilket skulle kunna beaktas vid introduktion av nyutexaminerade. Studien visar på att tillfällen till praktisk erfarenhet är få vilket betonar vikten av att regelbundet erbjuda kurser och utbildningar för att stärka intensivvårdssjuksköterskan i sin profession.