Då krigssjukvård påverkar moralen, kan en förändrad syn på risk öka den militära förmågan?

Sammanfattning: Krigföringsförmågan i en försvarsmakt är bland annat beroende av en god anda. Under perioden 1990-2010 har det militära maktmedlet över den Svenska krigssjukvården minskat i takt med att dessa delar avvecklats. En uppgift vilken därmed måste lösas av den offentliga sjukvården. Tillgången till adekvat sjukvård i krig är alltjämt viktig för bibehållandet av moralen i förbanden, och därmed uppstår ett dilemma då ansvarsflytt skett från Försvarsmakten till, i huvudsak, landstingen, vars beslutsmekanismer inte nödvändigtvis är de samma såsom i Försvarsmakten. Dessutom minskar Försvarsmaktens inflytande över krigssjukvårdens utförande och inriktning. Genom att analysera de gällande riskhanteringsmodellerna för Försvarsmakten och Sveriges Kommuner och Landsting ur ett riskfilosofiskt perspektiv undersöker denna uppsats förutsättningarna att kompensera för denna ansvarsomfördelning. Risken för sjunkande moral kan anses uppstå såsom en konsekvens av överförandet av ansvar. Uppsatsen diskuterar även förslag på åtgärder vilka skulle kunna nyttjas för att undvika en nedgång i moral vid ett väpnat angrepp mot ett nutida Sverige