Dietistens reflektioner kring konsistensanpassad kost och viktiga faktorer för implementeringen av International Dysphagia Diet Standardisation Initiative (IDDSI) inom sjukvården : en kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Introduktion: År 2013 skapades ett internationellt verktyg med ny standardiserad terminologi för att beskriva konsistensanpassad kost, International Dysphagia Diet Standardisation Initiative (IDDSI). Denna terminologi översattes till svenska och anpassades kulturellt år 2020 och har därefter börjat implementeras kliniskt inom vården samt inom forskning i Sverige. Verktyget berör främst arbetet med dysfagi, en vård där dietisten har en viktig roll. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka dietisters reflektioner kring arbetet med konsistensanpassad kost och implementeringen av IDDSI. Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju dietister från fyra olika sjukhus i Stockholms region. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys. Resultat: De två teman som identifierades i analysen var utmaningar vid konsistensanpassning och ansvarsfördelning. Det första temat hade underkategorierna brist i kommunikation, restriktivitet vid IDDSI och sensorisk måltidsupplevelse medan det andra temat hade underkategorierna ledarskap, interprofessionellt samarbete, dietistens roll inom livsmedelssäkerhet- och hygien samt organisationer. Resultatet visade att dietisterna upplevde en begreppsförvirring med tidigare klassificering och att det fanns ett behov av en standardiserad terminologi. Dietisterna såg sig själva som en del i implementeringen, men ett ansvar lades även på logopeder, ledning och yttre organisationer. Slutsats: Dietisterna beskrev en svårighet i att uppnå hög sensorisk kvalitet vid konsistensanpassad kost. Vidare sågs ett behov av en standardiserad terminologi för konsistensanpassning för att förbättra kommunikationen och öka patientsäkerheten. Dock sågs svårigheter i klassificering av IDDSI samt en risk för restriktivitet hos patienterna. Ledning, engagemang och det interprofessionella samarbetet sågs som ledande framgångsfaktorer i implementeringen men också som potentiella hinder. Dietisterna såg ett behov av utbildning och kunskap både inom den egna professionen och hos personal på avdelning. Samarbetet mellan dietist och logoped lyftes som en central faktor för implementeringen men hur inkluderad dietisten upplevde sig vara i det interprofessionella arbetet varierade.