Läroprocesser i nätverksstyrning : vägen till hållbar utveckling?

Sammanfattning: Idag finns en allt större önskan om att samhällsutvecklingen ska präglas av ständigt höjda krav på hållbarhet. Samtidigt drivs denna utveckling i allt större utsträckning i projektform, där ett projekt är separerat från det andra. Förhållandet dessa två aspekter emellan skapar en fragmenterad syn på utveckling och nya tankar att försöka förena dem blir allt tydligare. Det är ur detta som tanken kring nätverksstyrning som ny styrform har uppstått. Syftet med uppsatsen är att undersöka om nätverksstyrda projekt leder till bättre förutsättningar för ett ökat lärande och samarbete mellan olika aktörer. Det projekt som varit studiens fallstudieobjekt heter GAIA, ett projekt som under tre år fokuserar på samverkan för att hitta nya modeller och metoder för att nå fler målgrupper och få dem att agera i en mer hållbar riktning. Vi vill genom deltagande observation undersöka vilka parametrar som påverkar det initiala skedet av lärandeprocessen och varför. Genom vår analysmodell har vi kommit fram till att GAIA på flera punkter lyckats med att 1) föra samman aktörer från olika bakgrunder, 2) utvecklat ett lärande dem emellan samt 3) en vidare förståelse och tillit till varandra. Dessa aspekter anser vi utgöra tre av de parametrar som påverkar det initiala skedet av lärandeprocessen. Vi vill genom denna uppsats hävda att GAIA består av nätverksstyrning som skapar förutsättningar för ett ökat och bättre lärande som i sin tur bidrar till en mer hållbar utveckling. Utan detta styrsätt skulle inte ett gemensamt lärande uppstå mellan aktörerna. De enskilda organisationerna hade inte sammantaget kunnat bidra med den totala mängd information, resurser och kunskap som finns att tillgå i ett nätverk. Grundtanken med samverkan är att flera aktörer som strävar efter liknande mål tillsammans kan uppnå en mer hållbar utveckling än vad de hade kunnat göra individuellt.