Stadskärna i omvandling : en fallstudie om omvandlingen av rekordårsstrukturer i stadsmiljö

Sammanfattning: Mitt intresse för senmodernismens och rekordårens strukturer vaknade till liv när jag gjorde min praktik i Avesta i Södra Dalarna. Med en stadskärna starkt influerad av rekordårens strukturer hade man i Avesta börjat fundera över hur en centrumomdaning skulle gå till. Då arvet efter senmodernismens strukturer återfinns i nästan alla svenska städer blev jag intresserad av att studera hur man hanterat den här typen av stadsomvandlingar på andra platser i landet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur man som stadsplanerare kan förändra en stadskärna, influerad av senmodernismen, till dagens planerings- och stadsmässighetsideal. I uppsatsens teoridel beskrivs bakgrunden till modernismens arkitektur genom 1900- talets historia. Därefter övergår uppsatsen i en fallstudie där två stycken kvalitativa intervjuer genomförts med två respondenter avseende tre platser. Intervjupersonerna utgörs av två för projekten viktiga planerare Ole Kasimir och Eva Sjölin. Platserna som undersöks och där centrumomdaning skett är Staffanstorp centrum, Lomma centrum och Sockerbruksområdet i Lund. I uppsatsen studeras bland annat frågor som problematiken med och orsakerna till centrumomdaningen, idealen bakom omvandlingen och målet med vad man velat åstadkomma med förnyelsen samt vilken roll grönstrukturen har haft i de olika projekten. Målet med uppsatsen är att få en bättre förståelse för hur man som planerare kan hantera senmodernismens strukturer i en centrumomdaning. Funktionsseparerade miljöer, orters avsaknad på identitet samt stora restytor utgör några av orsakerna till att stadsomvandling varit nödvändig. Med stadsmässighet som ledord blev den funktionsblandade staden och kanske framförallt stenstaden förebilden i ett omfattande förändringsarbete. Stenstaden som en gång i tiden var det starkaste argumentet för byggandet av förorter.