Nutrition ur ett omvårdnadsperspektiv

Detta är en C-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Författare: Helene Nilsson; [2006-11-21]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Forskning visar att malnutrition förekommer på sjukhus och att patienter med lågnutritionsstatus ofta inte uppmärksammas och/eller erbjuds adekvat behandling. Olikayrkeskategorier deltar i nutritionsarbetet, men sjuksköterskan kan med sitt holistiskaperspektiv anses ha den bästa positionen för att försäkra patienten en god nutrition. Attge en ur nutritionssynpunkt god vård kan sägas vara en av de mest grundläggandedelarna i god omvårdnad. I Orems generella omvårdnadsteori om egenvårdsbristformuleras när omvårdnad behövs, liksom hur omvårdnadens form och innehåll ser ut.Syftet med arbetet var att studera sjuksköterskors arbete med nutrition i sambandmed omvårdnad av patienter som vårdas på sjukhus. En systematisk artikelgranskningav 11 vetenskapliga artiklar genomfördes. En kombination av ett induktivt och ettdeduktivt arbetssätt användes för att koda meningsbärande enheter som sedankategoriserades och strukturerades utifrån arbetets tre frågeställningar.Sjuksköterskor hade endast begränsade kunskaper om näringsbehov, medan dehade kunskap om lämpliga kriterier för att bedöma och övervaka nutritionsstatus.Kunskap om adekvata åtgärder när patienten har för litet näringsintag varierade.Sjuksköterskor önskade sig också mera kunskap inom nutritionsområdet. Nutrition sågsgenerellt som viktigt för patientens behandlingsresultat, men det rådde oklarhet kringansvarsfördelningen. De flesta sjuksköterskor ansåg ändå att de var ansvariga för attpatienternas näringsbehov tillgodosågs. Uppfattningen om vikten avnutritionsbedömning varierade dock, och nutrition sågs inte som ett prioriterat områdeinom omvårdnaden. Sjuksköterskor utförde bl.a. olika aktiviteter för att hjälpapatienterna under måltiden. De bedömde och övervakade också patientensnutritionsstatus under vårdtiden, liksom utförde åtgärder vid otillräcklig nutrition. Detrådde dock brist på rutiner.Metoden som användes upplevdes relevant, men materialet som hittades var inteså stort. Vidare forskning behövs. Bristen på tydliga och enhetliga rutiner inomnutritionsbevakningen upplevdes vara stor, och detta påverkar sjuksköterskorsmöjligheter att bedöma patienternas egenvårdsbrist negativt. Sjuksköterskor antas hakompetens och förmåga att tillgodose patientens omvårdnadsbehov gällande nutrition,men resultatet indikerade att de hade bristande omvårdnadskapacitet. Nutrition måste fåen större plats i sjuksköterskeutbildningen, samt uppmärksammas mer och prioriterashögre i den kliniska verksamheten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)