Att lära en lärareEn studie om klassiska instrumentallärares syn på att undervisa musiklärarstudenter

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att belysa hur klassiska instrumentallärare på musikhögskolenivå ser på lärarrollen i undervisningen av musiklärarstudenter. Studien är kvalitativ och grundar sig i tre stycken semistrukturerade intervjuer med instrumentallärare från några av Sveriges musikhögskolor. Informanternas uttalanden tolkas och kopplas samman med rubrikerna i intervjuguiden och med de teoretiska utgångspunkter jag valt att använda mig av. Till dessa hör några av de didaktiska frågorna, en musiklärartypologi av Olle Tivenius, samt några typer av instrumentalundervisning. I intervjuerna framkommer att instrumentallärarna har olika bakgrund, olika erfarenheter av undervisning och olika syn på vad en musiklärarstudent bör att lära sig. Det finns också några åsikter som återkommer i intervjuerna. Bland annat åsikten om att instrumentalläraren bör fokusera på att studentens behov kommer i första hand, att den klassiska musiken och dess traditioner är tidskrävande men viktiga att värna om och att instrumentallärare har mycket att vinna på att också vara verksamma musiker. Genom min analys urskiljer jag tre perspektiv som jag ser som centrala i undervisningen av musiklärarstudenter. Dessa fokuserar på om undervisningen ska vara student- eller lärarcentrerad, om studenten ska bli en bättre lärare eller musiker och om undervisningen ska utgå från tradition eller förnyelse. Min tolkning är att det är ett ständigt arbete för en instrumentallärare att förhålla sig till dessa aspekter då både studenters behov och undervisningens förutsättningar förändras med tiden. Detta förhållningsarbete sammanställer jag till ytterligare en musiklärartyp som jag kallar för pusslaren. Sökord: Högre musikutbildning, klassisk musik, instrumentalundervisning, musikpedagogik, musiklärarstudenter