Barn i behov av särskilt stöd i fritidshemmet : -fritidslärares definitioner och förhållningssätt

Sammanfattning: Fritidshemmet ska vara ett komplement till skolan och med hjälp av sitt arbetssätt kunna stimulera och utveckla barnen i deras väg mot kunskapskraven.  Syftet med studien är att undersöka fritidslärares definition av barn i behov av särskilt stöd och vilka hänsyn som tas till dessa i planering och genomförande av fritidshemmets aktiviteter. Studien är en kvalitativ studie där vi använt oss av observationer, samtal i fokusgrupp samt intervjuer. Genom att använda oss av dessa metoder fick vi ett rikt material om hur fritidslärare definierar och arbetar med barn i behov av särskilt stöd utifrån tillgängliga resurser och barngruppens behov. Vi har studerat insamlad data utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå. Det som tydligt framgår i resultatet är att barn som av fritidslärare upplevs ha svårigheter i olika sociala sammanhang tar stor del av fritidshemmets resurser i anspråk. Att träna socialt samspel är en naturlig och självklar del i fritidshemmets verksamhet. Fritidslärarna i studien anser att deras främsta kompetens är att initiera och utveckla socialt samspel mellan barn. Däri finns många möjligheter att göra skillnad för barn i behov av särskilt stöd i fritidshemmets verksamhet. Det finns inget i resultatet som tyder på att diagnos skulle vara av betydelse för om ett barn ska bedömas vara i behov av särskilt stöd eller inte. Snarare upplever fritidslärare att det på fritidshemmet finns andra möjligheter till lärande och rekreation, som gör att barn fungerar bättre där än i skolan. Kunskapskraven i skolan nämns som ett svar på varför det kan vara så. Brist på resurser i form av personal upplevs vara ett problem och orsaken till detta anses vara faktorer på organisationsnivå.