När ett barn far illa: vård av ett barn som utsatts för våld eller neglekt : en icke-systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund   Barnmisshandel strider mot både svensk lagstiftning och mot Barnkonventionen. Trots detta far barn illa i Sverige än idag, med konsekvenser som fysisk och psykisk ohälsa samt utebliven utveckling. Om situationen inte upptäcks innebär det ett direkt hot mot barnets hälsa och liv. Eftersom all hälso- och sjukvårdspersonal går under anmälningsskyldighet och för att hälso- och sjukvården ibland är den enda instansen som kan upptäcka de barn som far illa, behövs kunskap om vård av barn som far illa. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva vård av barn som far illa. Metod Denna icke-systematiska litteraturöversikt baserades på 16 vetenskapliga artiklar. Dessa artiklar var av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod och inhämtades från två olika databaser: PubMed samt CINAHL. Därefter kvalitetsgranskades artiklarna enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. En integrerad dataanalys utfördes för att analysera och sammanställa resultatet. Resultat Denna litteraturöversikt resulterade i tre huvudkategorier: Identifiering av barn som far illa, Hälso- och sjukvårdens hantering av barn som far illa och Samverkan med andra professioner. Vård av barn som far illa innefattade identifiering, där kännetecken på barnmisshandel presenterades, samt hanteringen av dessa barn, där förhållningsättet gentemot barnet och familjen samt åtgärder ingick. Tidsbrist, bristfällig kunskap och rädsla var hinder som försvårade vård av barn som far illa. Samverkan mellan olika professioner var fördelaktigt för såväl identifiering som hantering. Slutsats Litteraturöversikten beskrev vård av barn som far illa. Att identifiera dessa barn var en förutsättning för adekvata åtgärder. Hinder för vård presenterades också och en medvetenhet om dessa hinder kan bidra till det förebyggande arbetet. Samverkan med andra professioner visade sig vara av stor betydelse för dessa barns vård. Det personcentrerade förhållningssättet var både ett verktyg för identifiering samt en förutsättning för adekvat vård.