Resiliens i det svenska lantbruket : synen på resiliens hos olika grupper inom lantbruksbranschen

Sammanfattning: Livsmedel har alltid varit en viktig del i mänsklighetens förmåga att utvecklas. Men vad händer när en störning påverkar landet och dess livsmedelsförsörjning? Sverige har länge haft en hög självförsörjningsgrad på livsmedel. Men sedan Sverige gick med i EU 1995 har den minskat till endast 50 %. Under den senaste tiden har även lantbruket påverkats av stora prishöjningar på insatsvaror vilket kan leda till en lägre inhemsk produktion av livsmedel. Frågan kring livsmedelsförsörjningen har blivit mer aktuell, det som påverkat i högsta grad är Covid- 19 pandemin och krig i Ukraina. Detta i sin tur ställer frågor kring lantbrukets motståndskraft där resiliens är ett begrepp som beskriver ”ett systems förmåga att motstå svängningar i marknaden” eller studsa tillbaka som ordets betydelse är på latin. Hur ser svenska lantbrukare och myndigheter på livsmedelsproduktionen i Sverige och dess resiliens? I denna studie redovisas ett arbete om hur svenska lantbrukare och myndigheter ser på lantbrukets resiliens och dess påverkan på livsmedelsförsörjningen. Studien utförs med hjälp av kvalitativa intervjuer som tar avstamp i det teoretiska ramverket, där begreppet resiliens beskrivs och hur det kan implementeras i olika sammanhang. Inledningsvis ges en beskrivning kring lantbrukets utveckling inom livsmedelsförsörjningen samt påverkan av det som händer i omvärlden. Totalt medverkade fem respondenter, två lantbrukare samt tre sakkunniga på myndigheter som jobbar med bland annat frågor kring livsmedelsförsörjning och resiliens. Respondenterna var utspridda i Sverige vilket gjorde att vissa intervjuer kunde göras på plats medan vissa utfördes med hjälp av videosamtal. Sammanfattningsvis visar studien att det finns en bred syn bland respondenterna kring begreppet resiliens. I modellerna syns två synsätt på resiliens där den ena är att återgå till det ursprungliga läget och den andra är att utvecklas efter en störning. Myndigheterna som jobbar i ett större perspektiv menar att förmågan att återgå till det normala är utgångspunkten, medan lantbrukarna som har sin gård som utgångspunkt ser resiliens som förmågan att anpassa och utvecklas. För att förtydliga den breda synen på resiliens utvecklade vi en egen modell på som inte har en cirkulär rörelse utan en framåtgående rörelse. Efter det kom vi fram till ett förslag på ett ord som kan användas när återgång till det normala inte är ett alternativ, proceliens. Begreppet kan beskriva hur en störning kan användas för att utvecklas i stället för att åter gå till det normala.