Sjuksköterskans upplevelser av att ha existentiella samtal med personer som vårdas palliativt : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: En personcentrerad vård är central för sjuksköterskans omvårdnadsarbete. I en personcentrerad vård ingår att kunna möta patienten i hens tankar kring existentiella ämnen, såsom döden. Forskning visar att det finns ett behov hos patienter som vårdas palliativt att ha existentiella samtal om döden. Att ha de här samtalen kan vara ett sätt för patienten att hantera den sista tiden i livet. Dock pekar forskning på att behovet inte möts av vårdpersonal som tenderar att undvika den här typen av samtal. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att ha existentiella samtal om döden med patienter som vårdas palliativt. Metod: Litteraturstudien genomfördes med en kvalitativ ansats. Tio artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier kunde identifieras: Sjuksköterskan och det existentiella samtalet, Samtalstekniker som påverkade upplevelsen av samtalet samt Hinder för ett gott samtal. Sjuksköterskans upplevelser varierade och olika känslor uttrycktes. Det poängterades att ett aktivt lyssnande var en förutsättning för ett bra samtal. Samtalen kunde också upplevas som viktiga men svåra och ett behov av mer utbildning och tid för samtal uttrycktes. De tre kategorierna delades in i totalt sju subkategorier. Konklusion: Sjuksköterskor upplevde att samtalen var svåra och gjorde dem osäkra. Även positiva känslor kunde uppstå och vikten av att ha existentiella samtal poängterades. För att kunna bedriva en god personcentrerad omvårdnad behöver patientens existentiella behov tas i beaktning och mer utbildning och tid för samtal är således önskvärt.