Koranbränningens dubbla budskap – intolerans eller saklig kritik?

Sammanfattning: Koranbränning är ett fenomen som har kommit att väcka starka känslor. Bränningarna har kallats för hotdrivande och har flera gånger lett till upplopp. Denna uppsats har undersökt huruvida en koranbränningsaktion redan med gällande rätt skulle kunna förbjudas, som hets mot folkgrupp eller genom bestämmelsen om förargelseväckande beteende, utifrån den rättsdogmatiska metoden. Båda lagrummen har en lång historia bakom sig, där hets mot folkgrupp varit den mer specialiserade bestämmelsen, särskilt inriktad mot egenskaper vilka inte bör tåla kritik, då en person inte själv kan påverka dem. Bestämmelsen om förargelseväckande beteende kan närmast ses som en säkerhetsventil, att tillämpa då något annat mer specialiserat lagrum inte kunnat aktualiseras. Vidare kan sägas att hets mot folkgrupp kriminaliserar ett yttrandes innehåll, medan förargelseväckande beteende kan angripa en framförandeform. Rättspraxis om hets mot folkgrupp vittnar om ett starkt yttrandefrihetsskydd, vilket endast kan ge vika för uppenbara överträdelser. Praxis om förargelseväckande beteende är ägnat att påvisa svårigheten att separera ett yttrandes innehåll från dess form. Doktrinen har visat på vilket sätt omständigheterna vid aktionerna kan inverka på den samlade bedömningen av deras straffbarhet, men har också visat juristers olika syn på problemet. I min analys har jag systematiserat och värderat rättskällorna, för att sedan komma till slutsatsen att koranbränning, under vissa förutsättningar skulle kunna lagföras som hets mot folkgrupp respektive förargelseväckande beteende. Även om det inte finns något prejudicerande rättsfall eller någon mer djupgående doktrin om huruvida koranbränning kan anses lagligt eller inte, så menar jag att rättskällorna sammantaget pekar åt att detta mycket väl kan vara fallet.