Minimalism och dess effekt på konstrockscenen : En analys av hur minimalistiska element fördes vidare in i konstrocken

Sammanfattning: Minimalism är en experimentell genre som växte fram under 50 och 60-talet, där repetition är det mest frekventa och viktiga i musikens struktur. Från genren utvecklades flera nya tekniker som sedan har förts vidare in i flera andra musikgenrer, en av de genrer som dessa tekniker hörs tydligast i är konstrocken. Tidigare forskning i ämnet belyser konstrockens kopplingar till minimalism, men det finns en tydlig lucka i ämnet när det kommer till musikanalyser mellan minimalism och konstrock, något som den här uppsatsen vill hjälpa till att fylla. Syftet med studien var att undersöka och analysera musikaliska element som förts vidare från minimalism in i konstrock. Studiens metod var en koncentrerad musikanalys som utgår från artisternas användning av repetition och drone, samt även tre relevanta analysfrågor. Resultaten av analysen visar på att John Cale från The Velvet Underground och producenten Brian Eno, var de artister somframför allt tog med minimalism in i konstrock. Flera tekniker från minimalism tas med in i konstrocken, exempelvis La Monte Youngs användning av drone in i The Velvet Undergrounds musik och den pulserande rytm som repetition skapas i minimalism har uppnåtts i Talking Heads musik också genom liknande användning av repetition.