Tillståndsprövning av täktverksamhet i Billinge fälad

Sammanfattning: Denna uppsats inriktar sig på om ett företag skall få tillstånd att exploatera ett område beläget nära ett naturreservat som dessutom har föreslagits ingå i ett natura 2000 område. För att företaget skall erhålla tillstånd att exploatera området måste tillstånd sökas enligt minerallagen, naturvårdslagen samt miljöskyddslagen. Detta arbete kommer att behandla prövningen enligt de tre olika lagarna. Eftersom målen väcktes innan miljöbalken trädde i kraft prövas kaolinbrytningen enligt naturvårdslagen och driftverksamheten enligt miljöskyddslagen. Ingen prövning av ärendena kommer således att göras enligt miljöbalken. Först skall emellertid en prövning avseende bearbetningskoncession göras. Här prövas om sökanden skall få tillstånd att bearbeta fyndigheten enligt minerallagen. I prövningen enligt minerallagen innefattas även att verksamheten skall vara tillåtlig enligt naturresurslagen, således kommer även regler i naturresurslagen att bli tillämpliga i prövningen enligt minerallagen. Den avvägning som enligt NRL skall göras för att avgöra vad området är bäst lämpad till, binder sedan all annan eventuell bedömning av NRL. Regeringen fann att Tricorona (det sökande företaget) skulle erhålla tillstånd enligt minerallagen (s.k. bearbetningskoncession). Efter att prövningen enligt minerallagen gjorts följer prövning enligt naturvårdslagen för mineralbrytningen och enligt miljöskyddslagen för driftverksamheten. I prövningen enligt naturvårdslagen prövade miljödomstolen om verksamheten var tillåten enligt 3 § naturvårdslagen. Området ligger på jord och skogsbruksmark. Runt området ligger Söderåsen med Gjällabjär och Rönneåns dalgång som enligt Eslövs kommuns översiktsplan är riksintressanta. Gjällabjär är avsatt som naturreservat enligt 7 § naturvårdslagen och Rönne ås dalgång är avsatt till ett naturvårdsområde för dess landskapsbild enligt 19 § naturvårdslagen. Dessutom passerar Skåneleden genom naturreservatet och koncessionsområdet. Miljödomstolen fann efter en bedömning av omgivningens beskaffenhet där det bland annat lades vikt vid omgivningens betydelse att verksamheten inte kunde tillåtas enligt 3 § naturvårdslagen. Vid prövning enligt miljöskyddslagen prövade miljödomstolen verksamheten utifrån 5 och 6 § § miljöskyddslagen. Miljödomstolen fann då att verksamheten inte var tillåten enligt 6 § § miljöskyddslagen eftersom det allmänna intresset och det enskilda intresset av täktverksamheten inte övervägde det allmänna och det enskilda intresset av att inte tillåta verksamheten, därtill fanns det inga särskilda skäl att tillåta den.