Geofyter i stadens offentliga rum : en studie i arbetet med lök- och knölväxter i Stockholm stad

Sammanfattning: ”I de ljusa hassellundarna utanför min trädgård, har himlen rasat ner och färgat jorden blå. Tusentals och åter tusentals blåsippor har just slagit ut i en värld som fyllts av hasselhängen.” (Sarenström, 1999, s. 28) Den första växtlighet som blommor men även den sista som blommar innan snön kommer är geofyter, lök- och knölväxter. Växtgruppen har en mycket litet del i landskapsarkitektutbildningen, i litteratur och har heller inget stort utrymme i stadens offentliga rum. Med denna uppsats undersöks hur geofyter används i Stockholms centrala offentliga rum, både i parker och gaturum, och hur arbetet skiljer sig i olika miljöer. Metoden för att undersöka detta har dels bestått i att göra platsbesök i tjugo olika offentliga rum samt att utföra tre kvalitativa intervjuer med anställda vid Stockholm stad samt en oberoende växtexpert. Uppsatsens syfte är att ge en fördjupad bild av arbetet med geofyter idag och dess förhoppning att väcka en förståelse och vilja att använda geofyter mer hos landskapsarkitektstudenter, praktiserade landskapsarkitekter samt andra intresserade. I uppsatsens resultat framkommer det bland annat att geofyter oftare växer i parker än i gaturum och att det växer mer geofyter i de mer naturlika parkerna än i de mer propra parkerna. Det framkommer också att geofyter växer mycket sällan med städsegröna perenner och att geofyter i gaturum framför allt växer med perenner. Av resultatet framkommer också att geofyter som blommar på sommar- och höst inte används i lika hög grad som vårgeofyter i stadens offentliga rum. I uppsatsens diskuteras bland annat hur geofyter används idag, till exempel skillnaden i hur geofyter används i olika miljöer. Uppsatsen diskuterar även hur geofyter kan komma att användas i offentliga rum i framtiden.