Panem et circenses; En studie av internationella brottmålsdomstolars legitimitet ur ett victor's justice perspektiv

Sammanfattning: Internationella brottmålsdomstolar har under hela sin utveckling följts av kritik rörande legitimitetsbrister. Bristerna har sin grund i att utvecklingen av internationell straffrätt ofta varit ad hoc och i samband med extrema politiska omständigheter som krig och konflikter. Den invändning mot internationella brottmålsdomstolars legitimitet som hävdats ljudligast är den rörande victor’s justice-problematiken. Victor’s justice innebär att ett internationellt straffrättsligt förfarande hanteras av segraren i en konflikt och därmed utelämnar eventuella brott begångna av den egna sidan. Dock har problematiken förändrats från internationella domstolen i Nürnberg, som anges som ett klassiskt exempel, till dagens domstolar. I denna studie har victor’s justice problematiken undersökts från tre synvinklar; de politiskt dominerande administratörerna av internationell rättvisa, genom begreppet ’gravity’ samt genom hur moralisk legitimitet att döma uppstår i den internationella straffrätten. Ungefär samma politiska makt som administrerade rättegången i Nürnberg efter andra världskriget är i dag nationer med vetorätt i säkerhetsrådet som initierat ad hoc-domstolarna i Rwanda och f.d. Jugoslavien och innehar ett betydande inflytande i ICC. Följaktligen skapas en politisk situation mycket lik den vid Nürnberg. Termen ’gravity’ som ska fungera som tröskelbegrepp för att avgränsa ICCs jurisdiktion missbrukas för att rikta domstolens arbete mot fattigare och mindre inflytelserika nationer och den moraliska rätten att döma förvärvas genom nationalstaternas politiska konsensus. Frågan blir slutligen om det är önskvärt från världssamfundets sida att skapa en objektiv, neutral rättsprocess i internationella brottmålsdomstolar eller om de har att fungera som en täckmantel för de politiska strömningar som döljer sig bakom post hoc-rättvisan.