Nya behandlingsmetoder för PFAS och analys av potentialen att tillämpa dem för in-situ sanering

Sammanfattning: Per- och polyfluoroalkylämnen (PFAS) är i enkla termer fluorerade kolväten som har använts i ett flertal produkter på grund av deras unika förmåga att vara vatten- och smutsavstötande, värmetåliga samt skiktbildande. PFAS har släppts ut i naturen på flera olika sätt. En stor bov till det är brandskum beståendes av vattenhaltigt filmbildande skum (AFFF), vilket innehåller PFAS. Stora volymer brandskum har släppts ut vid bränder eller brandövningsplatser. PFAS är mycket svårnedbrytbara och bioackumulerande, vilket betyder att de stannar kvar i miljön lång tid framöver. Eftersom de även har bevisats vara hälsofarliga vid små mycket mängder, har många varianter av PFAS blivit bannlysta, samt att rening av PFAS blivit centralt. Det har gjorts väldigt mycket forskning kring hur man renar PFAS från vatten vid dricksvattenproduktion, men inte lika mycket på hur man sanerar PFAS från mark och grundvatten in situ (på plats), främst eftersom det är svårt på grund av PFAS-kemikaliernas egenskaper. Det är en viktig del för att kunna ta bort PFAS ur naturen, då en stor del av den PFAS som blivit utsläppt, vid exempelvis brandövningsplatser, skapat plymer i jord och grundvatten som fortsätter vara spridningspunkter. Syftet med litteraturstudien är att sammanställa och jämföra utvecklande metoder inom området in situ sanering av PFAS för att se vilka metoder som har potential att stoppa spridningen.