Tidsbegränsade anställningar - Flexibilitet eller anställningstrygghet?

Sammanfattning: På den moderna arbetsmarknaden är arbetsgivaren behov av flexibilitet inom verksamheten ett återkommande inslag. Denna efterfrågan kan uppnås genom alltmer flexibla, ofta tidsbegränsade, anställningsformer än den traditionella tillsvidareanställningen som, i Sverige, är behäftat med starkt anställningsskydd. Denna uppsats syftar till att utreda vilka problem och svårigheter för arbetstagare som kan uppstå med bakgrund av nuvarande lagstiftningen av tidsbegränsade anställningar samt drivkraften mot flexibilitet som bidrar till att nya anställningsformer uppstår på arbetsmarknaden. Resultatet är en diskussion om stapling, omvandling till en tillsvidareanställning samt nya företeelser på arbetsmarknaden och vilka problem de kan medföra. Slutsatsen är att de nya anställningsformer som uppstått på arbetsmarknaden medför att många arbetstagare, som ofta redan har en svagare position på arbetsmarknaden, arbetar under otrygga förhållanden. Det ökade behovet av flexibilitet kan alltså anses vara något som i stor grad drabbar marginalgrupperna på arbetsmarknaden.