Social hållbarhet i fysisk planering : En analysstudie över fem svenska kommuners hantering av social hållbarhet i översiktsplaner

Sammanfattning: Social hållbarhet utgör tillsammans med ekonomisk och ekologisk, de tre hållbarhetsdimensionerna. Ekonomisk och ekologisk hållbarhet har länge varit prioriterade aspekter inom den fysiska planeringen, medan social hållbarhet har förlorat sin plats på agendan. Syftet med studien var därefter att uppmärksamma hur social hållbarhet hanterades i översiktsplaner samt analysera hur arbetet under planeringsprocessen hanterades utöver resultatet i översiktsplanen. Denna studie möjliggjorde en utveckling för vad begreppet social hållbarhet innefattar genom en identifiering av strategier som forskning påvisat. Strategierna utifrån tidigare forskning och som återfinns i teoriavsnittet avgränsades till mångfald, interaktion, deltagande, platsidentitet, säkerhet och trygghet, rättvisa, engagemang samt inflytande. För att besvara studiens forskningsfrågor har kvalitativa metoder i form av dokumentstudie och intervjuer genomförts. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall och Växjö kommuns översiktsplaner granskades utifrån de utvalda strategierna och en innehållsanalys av plandokumenten genomfördes, vilket bidrar med en tydligare förståelse för strategiernas sammanhang. Intervjuer med respektive utvald kommun utfördes för att bidra med en djupare förståelse för hur social hållbarhet hanteras i kommunal planering, utöver översiktsplanerna. Materialet sammanställdes i bedömningsmallar för respektive metod. Bedömningsmallarnas syftade till att visuellt jämföra och bedöma kommunernas definition av social hållbarhet, utvalda strategier utifrån tidigare forskningsöversikt och hur kommunerna hanterar uppföljning med sociala frågor. Uppbyggnaden av bedömningsmallarna grundades i forskningsöversiktens definitioner av utvalda strategier och bedömningen skedde utifrån färgkodning. Färgkodningen syftade till om översiktsplanerna och intervjuer med respektive kommun hanterade strategierna väl, delvis eller inte alls och användes som analysverktyg för att besvara givna forskningsfrågor. Resultatet påvisade att delar av strategierna hanterades väl i studien och att dessa strategier var allmänt kända inom kommunerna för att uppnå socialt hållbara samhällen. Det som kunde utläsas från resultatet var att åtgärderna för att uppnå vissa strategier saknade forskningsstöd samt att de strategier som inte behandlades i översiktsplanen eller intervjuerna saknade kommunala riktlinjer av åtgärder. Avsaknaden av en lokal definition för social hållbarhet samt en tystnad kring frågor om social genomsyrade alla kommuner, vilket bidrog till en problematik att upprätta åtgärder och riktlinjer för social hållbarhet. Strategierna som har behandlats i studien är huvudsakliga strategier från tidigare forskning för att uppnå målet, vilket i den här studien var social hållbarhet. Upprättandet av lokala definitioner för social hållbarhet i den fysiska planeringen bidrar till möjligheten att upprätta åtgärder samt synliggöra hur den sociala hållbarheten påverkar den fysiska planeringen samt arbetssätt för att öka den sociala hållbarheten i framtida planering. Studien uppmärksammade en tystnad i översiktsplanerna över hur arbetet med social hållbarhet framställdes.