Neutralitet mellan företagsformer – Om neutralitetsprincipens ställning och dess inverkan på det skattemässiga förhållandet mellan enskilda näringsidkare och fåmansföretag.

Sammanfattning: Utöver de rättsregler som framkommer i lagtext, förarbeten och praxis finns ett flertal principer som syftar att bidra till ett enhetligt och sammanhängande rättssystem. Dessa rättsprinciper kan ta formen av ett verktyg vid tolkning av lagstiftning såväl som ett centralt intresse att beakta vid utformandet av ny lagstiftning. En sedan länge erkänd och diskuterad rättsprincip är den skatterättsliga neutralitetsprincipen. Neutralitetsprincipen ger uttryck för en målsättning om skatteregler som i största möjliga mån medför att skattesubjektens handlingsalternativ är neutrala. Ett handlingsalternativs skattemässiga konsekvenser ska härmed inte utgöra ett incitament för att företa detta handlingsalternativ framför ett annat. Neutralitetsprincipen motiveras främst av nationalekonomisk strävan efter en effektiv marknad, samt av rättviseskäl. Dess målsättning kan ges inflytande inom flera olika områden av skatterätten, bland annat vad avser valet mellan finansiering genom lånat eller eget kapital, hur en organisation ska struktureras, eller vid valet av företagsform. I denna uppsats undersöks neutralitetsprincipens roll i dagens skattesystem, och i vilken mån den beaktas, och neutralitet mellan enskilda näringsidkare och fåmansföretag eftersträvas, vid utformandet av ny skattelagstiftning. För att förstå neutralitetsprincipens ställning granskas dess roll vid 1990-talets skattereform samt i efterföljande lagändringar. Vidare undersökts två på senare år presenterade utredningar med förslag på omfattade ändringar av beskattningen av enskilda näringsidkare, varigenom neutralitetsprincipens inverkan i förhållande till i tidigare lagstiftningsarbeten analyseras. Vid 1990-talets reform gavs neutralitetsprincipen en framträdande roll, och kom att utgöra en tydlig målsättning vid utformandet av det nya skattesystemet. Vid utformandet av reglerna för enskilda näringsidkare var en utgångspunkt att reglerna skulle medföra en skattemässig situation likvärdig den för aktiebolag. Neutralitetsprincipen ansågs inte endast motivera till ett neutralt skattemässigt slutresultat för de olika företagsformerna, utan även en strävan efter likformig beskattning när detta ansågs möjligt. Decenniet efter reformeringsarbetet kom det att genomföras ändringar inom det svenska skattesystemet, inte minst vad avser beskattningen av fåmansföretag. I syfte att premiera egenföretagande infördes ett antal lättnader som förstärkte 3:12-reglerna genom utökande utdelningsmöjligheter. Likande lättnader genomfördes inte för enskilda näringsidkare. Även möjligheterna till avsättning till periodiseringsfond kom att ytterligare göras olika för företagsformerna. Utredningarna som presenterades 2014 och 2020 ämnade båda att förenkla reglerna för enskilda näringsidkare. Gemensamt för utredningarna var även att principen om neutralitet mellan företagsformer lyftes fram som av vikt vid utformningen av ny skattelagstiftning. I utredningarna föreslogs omfattande förenklingar av gällande skattemässiga dispositioner för enskilda näringsidkare. Överlag förslogs en upprätthållen resultatmässig situation för enskilda näringsidkare, men med vissa förslag på förening av idag separata dispositioner. Detta är något som diskuterades under reformeringsarbetet, men avfärdades på grund av dess negativa inverkan på neutraliteten mellan företagsformer. Neutralitetsprincipens roll och strävan efter neutralitet mellan företagsformer i dagens skattesystem finnes utifrån det undersökta materialet förändrad. Principen framstår trots detta som alltjämt erkänd och av beaktning vid utformandet av ny lagstiftning. Dess ställning i förhållande till andra skattepolitiska intresse tycks emellertid försvagad i jämförelse med den centrala roll den gavs under 1990-talets reform, med genomförandet av ett antal förändringar med negativ inverkan på neutraliteten motiverade av förenklingsskäl och främjandet av egenföretagande. Synen på neutralitet mellan företagsformer tycks även allt mer bestå i regler som ger neutralt slutresultat, utan tydlig preferens för en skattemässig regellikformighet mellan företagsformerna.