Patient-vårdarrelationens betydelse för motivationen till egenvård hos patienter med egentlig depression : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Egentlig depression är ett växande folkhälsoproblem i Sverige. Sjukdomen drabbar samhället, vården och individen. En utmaning för personer med egentlig depression är att hålla en hälsosam struktur och regelbundenhet i sin vardag. Det leder till svårigheter med egenvård, att följa medicinska ordinationer och hälsoråd. Egenvård är handlingar som individen utför för att förbättra sin hälsa. Det är en viktig del i behandlingen av egentlig depression som kan lindra symtom och påskynda tillfrisknande. Syfte: Att undersöka hur relationen mellan patient och vårdpersonal påverkar motivationen till egenvård hos patienter med egentlig depression. Metod: En litteraturstudie av 13 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Sökningen omfattade artiklar publicerade mellan 2002 och 2022 i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. En manifest litteraturanalys användes för att identifiera faktorer som påverkat patienternas motivation till egenvård. Materialet kondenserades till meningsbärande enheter varefter de kategoriserades. Resultat: Litteraturstudien identifierade två kategorier av avgörande delar i bemötandet: specifika ageranden och förhållningssätt. I kategorin specifika åtgärder inkluderas de enskilda handlingarna involvering, informerande, att ställa specifika frågor och att ge patienten tillräcklig tid. De är alla faktorer med en positiv effekt på patientens självbild, motivation och egenvårdsförmåga. Kategorin förhållningssätt innehåller subkategorierna tillit, förståelse, uppmuntran och kontinuitet. De beskriver delar i bemötandet som sjukvårdspersonalen behöver bemästra för att ge patienten goda förutsättningar att sköta sin egenvård. Slutsats: För att ge patienter med egentlig depression goda förutsättningar för egenvård måste vårdpersonalen tillgodose patientens behov av både specifika ageranden och förhållningssätt som ökar motivationen.