Perifer venkateter : risken för flebiter relaterat till användandet

Sammanfattning: Inläggning av perifer venkateter (PVK) är en vanlig rutin inom sjukvården. Det ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter att lägga in PVK, övervaka och dokumentera omvårdnaden av patient som har en PVK. Den vanligaste komplikationen i samband med PVK är flebit. Symtomen på flebit är lokal rodnad, ömhet och svullnad som kan sträcka sig längs kärlet och som vid palpation kan kännas hårt. Flebit delas in i mekanisk, kemisk, bakteriell och postinfusionsflebit. Med kunskap avseende betydelsefulla faktorer och åtgärder för att förhindra att flebiter uppstår har sjuksköterskan möjlighet att reducera frekvensen av denna komplikation, som innebär lidande för patienten men också ökade vårdkostnader. Syftet med litteraturstudien var att beskriva risker för flebiter relaterat till användandet av PVK. Studien utgörs av en sammanställning av resultaten från tolv vetenskapliga artiklar. Anatomisk placering, på vilken vårdinrättning patienten befann sig på när PVK sattes och storleken på PVK visade sig ha betydelse för risken för flebit. Inneliggande tiden för PVK varierar i de olika studierna men genom klinisk bedömning framkom det att inneliggandetiden kan förlängas jämfört med gängse rutiner. En fördel är att det finns tydliga evidensbaserade riktlinjer för användandet av PVK och ett bedömningsinstrument för att bedöma graden av flebit. Sjuksköterskan har en betydande roll för att minska frekvensen för flebit. Vidare forskning behövs i hur följsamheten till riktlinjer kan bli bättre.