"Det är som att vi tror att när vi går i pension går våldet också i pension..."

Sammanfattning: Våld i nära relation mot äldre kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Våldsutsatta äldre kvinnor tenderar att osynliggöras i den offentliga debatten om våld i nära relation då fokus ofta läggs på yngre kvinnor. Syftet med studien är att undersöka vilka stöd och hjälpbehov socionomer som arbetar mot våld ser hos äldre kvinnor över 65 år som utsatts för våld i nära relation. Vidare syftar studien till att undersöka hur socionomer som arbetar mot våld arbetar för att stödja dessa kvinnor samt om det går att identifiera några hinder för äldre våldsutsatta kvinnor att få hjälp och stöd för sin utsatthet. För att besvara studiens syfte har vi valt att genomföra semistrukturerade intervjuer med fyra socionomer som arbetar mot våld i olika kommuner i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland. De teorier vi valt att utgå från är socialkonstruktivism, ålderism samt gräsrotsbyråkrati. Resultatet visar på att det är ytterst få våldsutsatta kvinnor över 65 år som söker hjälp för sin utsatthet och att socionomers arbete med målgruppen därmed till stor del är obefintligt. Resultatet visar att det stöd som erbjuds kvinnor utsatta för våld i nära relation ser relativt lika ut i samtliga åldersgrupper. Trots detta visar resultatet att behoven för våldsutsatta äldre kvinnor kan skilja sig från våldsutsatta kvinnor i andra åldersgrupper exempelvis i form av att den äldre kvinnan utöver sin våldsutsatthet har andra vårdbehov. Studien synliggör flertalet hinder som kan påverka att äldre våldsutsatta kvinnor inte får den hjälp de är i behov av. Däribland skam, okunskap, beroende av andra samt att kvinnan själv förminskar det våld hon utsatts för. Det blir tydligt att det måste till förbättringar i arbetet mot våld i nära relation mot äldre kvinnor över 65 år genom att öka kunskapen och kompetensen inte enbart bland yrkesverksamma som arbetar med målgruppen utan även i hela samhället.