Immateriella tillgångars påverkan på kostnaden för eget kapital : En studie på de största noterade aktiebolagen i Sverige, Danmark, Finland och Norge

Sammanfattning: I takt med den digitalisering som sker i samhället har man kunnat se att immateriella tillgångar blir allt mer viktiga. Tillgångar som varumärken, patent och forskning och utveckling ses idag som viktiga värdeskapande tillgångar i många företag. Immateriella tillgångar leder dock till en vis osäkerhet. Detta då det är svårt att ta fram redovisningsstandarder för hur dessa tillgångar ska redovisas. Det är bland annat svårt att värdera dessa tillgångar och många värdeskapande immateriella tillgångar tillåts inte tas upp i företagens finansiella rapporter. Denna osäkerhet har lett till att investerare behöver lägga mer tid på att analysera bolag med mycket immateriella tillgångar. Syftet med denna studie är att undersöka hur investerare ser på risken kopplat till immateriella tillgångar. Detta genom att undersöka om andelen samt mängden immateriella tillgångar påverkar investerares avkastningskrav. Studien undersöker även om andelen immateriella tillgångar har en effekt på ett företags kapitalstruktur/skuldsättningsgrad. Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkter är en ontologisk verklighetssyn, positivistisk vetenskapssyn, en deduktiv ansats samt en kvantitativ metod. Denna studie undersöker immateriella tillgångars effekt på kostnaden för eget kapital och kapitalstruktur ur ett investerarperspektiv. Utifrån studiens teoretiska referensram togs tre hypoteser fram. Den första undersöker andelen immateriella tillgångars påverkan på kostnaden för eget kapital medans den andra undersöker mängden immateriella tillgångars påverkan på kostnaden för eget kapital. Studiens tredje hypotes undersöker andelen immateriella tillgångars påverkan på kapitalstrukturen. Undersökningen är gjort på Nordens största noterade aktiebolag och är baserad på kvartalsvis data mellan åren 2011-2020. Resultatet i studiens första och andra hypotes visar på att det finns ett positivt samband mellan både andelen och mängden immateriella tillgångar och kostnaden för eget kapital. Det betyder att en högre andel samt en högre mängd immateriella tillgångar leder till ett högre avkastningskrav. Detta kan bland annat bero på att immateriella tillgångar ses som mer riskfyllda samt att det finns ett informationsgap mellan företag och investerare. Resultatet i studiens tredje hypotes påvisar ett negativt signifikant samband mellan kapitalstruktur/skuldsättningsgrad och kostnaden för eget kapital. Det kan bland annat bero på att investerare och långivare har samma syn på risken men att investerare är mer riskbenägna. Det kan även bero på att investerare ser immateriella tillgångar som mindre riskfyllda än vad långivare gör. Studien har tagit hänsyn till etiska aspekter och har en relativt hög reliabilitet och validitet. Förslag på vidare forskning är bland annat att undersöka om immateriella tillgångars relevans har ökat över tid. Praktiska rekommendationer till företag är att vara mer transparanta kring dessa tillgångars värdeskapande samt hur de har värderats.