Existentiella upplevelser hos den palliativa patienten : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Av de 56 miljoner människor som dör i världen årligen har ungefär 60 procent behov av palliativ vård den sista tiden i livet. När den livshotande sjukdomen utmanar livet kan den palliativa patienten ha ett behov av existentiellt stöd. En hörnsten av den palliativa vården omfattar det aktiva lindrandet av existentiellt lidande. I den kliniska verksamheten uteblir den existentiella omvårdande dock många gånger. Syfte: Att beskriva existentiella upplevelser hos patienter inom palliativ vård. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design som består av 18 artiklar med kvalitativ ansats och mixed method. Resultat: De som saknade resurser att hantera den förändrade tillvaron och dödshotet underkastades upplevelser av ångest, ensamhet, vanmakt, meningslöshet och hopplöshet. När döden blev en konkret realitet hamnade även olösta skuldkänslor i förgrunden. Kroppsliga förändringar och funktionsförluster gav till följd svåra upplevelser som rör identitet och självbild, bristande autonomi, förlorad gemenskap och skam. Andra patienter lyckades dock anpassa sig och kunde omvärdera livet, fokusera på meningskällor och ta vara på hoppet. Känslan av gemenskap kunde vara motvikten till existentiellt lidande. Slutsats: Existentiella upplevelser av skiftande karaktär utlöses när man lever med en svår sjukdom i ett palliativt skede. Den existentiella dimensionen är tydligt kopplad till förmågan att uppleva välbefinnande och livskvalitet, vilket är det övergripande målet för god palliativ vård. Detta fordrar en existentiell medvetenhet i omvårdnaden.