1:2:3:4

Sammanfattning: Mitt examensprojekt är en experimentell undersökning av proportionalitet som vägledande princip i den arkitektoniska formgivningprocessen. Proportionslära ansågs länge vara en viktig del av arkitekturämnet, men är idag mest något som hör arkitekturhistorien till. Det ursprungligen matematiska begreppet proportionalitet har utvidgats men i och med det också urvattnats. Euklides definierar det så här: en första storhet förhåller sig till en andra storhet så som den andra storheten förhåller sig till en tredje. En gång i tiden ansågs en byggnads skönhet och dess proportionerliga förhållande delar och helhet emellan, vara direkt sammankopplade. Palladio skriver t.ex: ”(...) i fråga om alla byggnader är (det) nödvändigt, att alla deras delar överensstämma med varandra och hava sådana proportioner att det ej finns någon av dem, varmed man icke skulle kunna mäta det hela och även var och en av de andra delarna(...). Inom detta sätt att tänka är skönhet och proportion sammankopplade med det musikteoretiska harmonibegreppet, dvs hur olika toner samspelar på ett enhetligt vis. Med tiden har proportionsbegreppet utvidgats och vi kan idag tala om hur exempelvis en fasad är proportionerligt komponerad eller ej, och detta utan att analysera dess matematiska egenskaper. Istället hänvisar vi till saker som upplevd av balans mellan byggnadsdelar. Här tjänar proportionsbegreppet väl som liknelse. Men det har samtidigt skett en betydelseförskjutning som inte på något sätt berikar vår förståelse av arkitektur. Proportion används idag som en synonym till ”talförhållande”, vilket som helst. Det är inte bara allmänt vedertaget att prata om exempelvis ett ”fönsters proportioner” när man syftar till förhållandet mellan dess höjd och bredd, jag upplever att detta språkbruk även vara utbrett inom arkitektkåren. Mig veterligen så finns det ingen rektangel förutom den ”gyllene” som i sig är proportionerlig (Den gyllene rektangelns kortsida förhåller sig till dess långsida så som långsidan förhåller sig till långsidan + kortsidan).Jag ser att, det i min mening urvattnade proportionsbegreppet har lett till en del missförstånd och fördomar om vad proportioner handlar om. Att det enbart skulle handla om en uppsättning normer där vissa talförhållanden helt godtyckligt har premierats framför andra. I detta sammanhang är det lätt att förstå den skepsis många arkitekter känner inför proportionsläror. Varför ska man lita på förutbestämda regler framför att lita på sin egen intuition?I mitt arbete har jag mer och mer förstått att olika talförhållanden samspelar mer eller mindre bra med varandra. Att de besitter vissa egenskaper och på olika sätt är ”besläktade” med varandra. Jag har använt beprövade förhållanden och hittat vad jag faktiskt tror är nya harmonier. Även om jag vågar påstå mig ha ritat en till hög grad både proportionerlig och harmonisk byggnad så är förstås kvaliteterna i dessa proportioner och harmonier öppna för diskussion.