Den statliga lönegarantin - Förbättringsåtgärder för ett minskat missbruk av lönegarantisystemet

Sammanfattning: Den statliga lönegarantin är en skyddslagstiftning som ger arbetstagare rätt till ersättning om arbetsgivaren går i konkurs. I en granskande rapport från Riksrevisionen framkommer det att 6–9 % av utbetalt garantibelopp utgörs av misstänkt missbruk av lönegarantin. Uppsatsens syfte är att undersöka om de föreslagna åtgärderna i Riksrevisionens granskning kan förväntas minska missbruk av lönegarantin. Särskild vikt läggs vid i vilken grad lönegarantisystemet bör reformeras så att den administrativa funktionen av lönegarantin läggs hos en enda myndighet. Nämnda åtgärd jämförs med fördelarna av att göra mindre ingripande förändringar i det nuvarande lönegarantisystemet. Enligt Riksrevisionens granskning möjliggörs missbruket av den statliga lönegarantin av att ansvariga myndigheter saknar effektiva medel för att upptäcka och hindra missbruket av lönegarantin, och på grund av att bristerna i systemet identifierats av personer som avser att missbruka lönegarantin. I Riksrevisionens granskning identifierades följande brister; de varierande beslutsprocesserna hos konkursförvaltare, brister i kontroller hos kontrollmyndigheterna, otydliga regler vid återkrav, möjligheten för gäldenären att föreslå och i praktiken välja konkursförvaltare (gäldenärsförslag) samt det stora antalet inblandade myndigheter. Utöver att åtgärda ovan nämnda brister har det även framförts att den statliga lönegarantin med fördel kan reformeras till att i större grad efterlikna de nordiska grannländernas lönegarantisystem, i syfte att minska missbruk av den svenska lönegarantin. De förslag som framhålls som potentiellt effektiva är att ansökan av lönegaranti ska göras av den enskilda, samt att införa en statistisk och reviderande funktion som går ut på att kontinuerligt kartlägga lönegarantiutvecklingen. En av de enskilt viktigaste åtgärderna för att minska lönegarantibedrägerierna är att ge en myndighet i uppdrag att föra kontinuerlig statistik över lönegarantin och regelbundet revidera systemet i sin helhet. Genom att införa en sådan funktion kommer det finnas möjlighet för myndigheterna att utvärdera genomförda åtgärder samt följa kostnadsutvecklingen över en längre tid. Ytterligare en åtgärd som bör vara prioriterad är att begränsa möjligheterna för konkursgäldenären att välja konkursförvaltare. Detta bör med fördel ske genom att ett krav på att konkursgäldenären motiverar sitt val av förvaltare i samband med konkursansökan.