Hudsjukdomar hos svenska getter : en pilotstudie

Sammanfattning: Hudsjukdomar är ett vanligt förekommande problem hos getter i till exempel Storbritannien och då framför allt ektoparasiter. I Sverige vet vi inte så mycket om läget när det gäller hudsjukdomar hos getter. Löss, stafylokock-dermatiter, orf och öronskador tros vara vanliga bland getter i Sverige medan svenska getter anses vara fria från skabbkvalstren Sarcoptes och Psoroptes. Inga studier för att undersöka förekomsten av dessa parasiter har dock genomförts i Sverige enligt vår kännedom. Syftet med denna studie var att få en första bild av läget vad gäller hudsjukdomar och kliniska tecken på dessa hos svenska getter. Ett ytterligare syfte var att undersöka förekomst av parasiterna Chorioptes och Psoroptes hos getter i Sverige. Studien bestod av två delar – en enkätundersökning och en del med gårdsbesök. Under gårdsbesöken genomfördes kliniska undersökningar på getter med avseende på huden, samt provtagning för Chorioptes, Psoroptes och även bakteriologi där det ansågs motiverat. Från enkätundersökningen mottogs 26 fullständiga svar från getägare, där den vanligaste rasen var svensk lantras och besättningsstorleken varierade mellan 13 och 130 getter. Det var vanligt med inköp av djur, men däremot hade ingen beskrivit karantänsrutiner överensstämmande med SVA:s rekommendationer. Majoriteten av de svarande hade sett någon typ av hudförändring hos sina getter, men däremot var det ovanligt att tillståndet diagnosticerats av veterinär. Det vanligast konstaterade var löss och enstaka hade haft konstaterade fall av stafylokock-dermatit eller zinkbrist. Gårdsbesök gjordes på åtta gårdar och sammanlagt 65 getter undersöktes. Majoriteten av dessa hade någon typ av hudlesion där lindrig förekomst av krustor distalt på benen var vanligast. På varje gård togs samlingsprov för PCR-analys av Chorioptes, där 7/8 var positiva. På två av gårdarna utfördes uppföljande provtagning med direktmikroskopering av skrapprover för Chorioptes, där parasiten påvisades på båda gårdarna. Att Chorioptes är vanligt förekommande hos getter stämmer överens med resultat från tidigare studier från till exempel Storbritannien. Vidare sågs endast lindriga förändringar, eller inga hudförändringar alls, hos de getter som undersöktes på de gårdar som testade positivt vilket stämmer överens med bilden från tidigare studier i andra länder. Inga getter testade positivt för Psoroptes, vilket bekräftar den tidigare bilden av läget i landet. Inte heller några kliniska tecken som tydde på demodikos eller Sarcoptes sågs i studien. Krustor på juver och/eller i och runt nos provtogs för Staphylococcus (S.) aureus. Sammanlagt analyserades nio prover, från fyra olika gårdar, varav 7 var positiva. Inget av isolaten var penicillinas-positivt. Endast ett prov analyserades för allmän bakteriologi och detta var utan växt. Resultaten talar för att det är vanligt med olika typer av hudåkommor hos svenska getter och att specifikt Chorioptes och S. aureus-dermatit är vanligt. I och med att studiepopulationen var så liten kan dock inga slutsatser angående hela getpopulationen i landet dras utifrån detta.