En tung börda på amfibieskyttesoldatens axlar? : Eller har rörligheten varit prioriterad…

Sammanfattning: Bakgrunden till studien är att vikten på den enskilda soldaten ökar allt mer vilket reducerar rörligheten. Om soldaten bär för tungt ökar risken för att verkan inte kan avges på rätt plats i rätt tid på grund av minskad rörlighet. Terrängen som amfibiesoldaten verkar i medför att stor del av striden sker till fots vilket torde betyda att rörligheten borde vara prioriterat för soldaten. Syftet med uppsatsen är att undersöka om rörlighet har varit prioriterat, för en amfibieskyttesoldat när den bedriver strid till fots, gentemot vikten på och plutonens anpassning av verkans- och skyddsutrustning. Metoden som använts är en jämförelse mellan amfibieskyttesoldatens olika utrustningsalternativ med de vikter som fastställts i författarens analysverktyg som utgår från de amerikanska doktrinerna. Även amfibieskytteplutonens anpassning av verkans- och skyddsutrustning ingår i analysverktyget. De tekniker som använts är litteratursökning, deltagande observation från verksamhetsförlagdutbildning på AmfStriS och intervju med en grundutbildad amfibieskyttegruppchef. Slutsatsen från studien är att rörlighet inte har varit prioriterat kopplat till vikten och plutonensarbete med att anpassa verkans- och skyddsutrustning. Det är framförallt skyddsnivån och ammunitionsmängd som påverkar slutsatsen. Det skulle vara svårt för plutonchefen att förklara en soldats skada eller dödsfall med att rörlighet prioriterats framför verkan och skydd. Alltså tränar soldaten som den skall strida, med andra ord skyddsnivå HÖG och all ammunition med.