Reaktioner i jugularvenens vaskulära och perivaskulära vävnad hos häst : prevalens och prevention

Sammanfattning: En komplikation som frekvent ses inom hästsjukvården är reaktioner i jugularvenens vaskulära och perivaskulära vävnad. Dessa reaktioner är mer vanligt förekommande hos hästar med gastrointestinala sjukdomar och kan öka morbiditeten samt återhämtningstiden hos affekterade hästar. Vaskulära och perivaskulära reaktioner uppkommer vanligen sekundärt till följd av en perifer venkateter (PVK). Syftet med detta kandidatarbete var att undersöka prevalensen av vaskulära och perivaskulära reaktioner hos hästar inskrivna på grund av gastrointestinal sjukdom på två hästsjukhus i Sverige. Vidare undersöktes vilka preventiva åtgärder som kan vidtas för att motverka kateter-associerade reaktioner samt om utformningen av hästsjukhusens skriftliga kanylläggningsrutiner kunde korreleras till prevalensen. En retrospektiv studie genomfördes i form av journalsökning där totalpopulationen inkluderade alla hästar som var inskrivna på hästsjukhusen under år 2016 för gastrointestinal sjukdom. Journalerna till de hästar som hade ordinerats Compagel granskades för att fastställa hur många som hade drabbats av vaskulära och perivaskulära reaktioner. Prevalensen av reaktioner var 5,1 % respektive 7,3 % på de två hästsjukhusen, varav tromboflebit stod för 0,7 % respektive 0,9 %. Prevalensen av tromboflebit var i denna studie lägre jämfört med flera utländska studier där prevalensen varit över 8,3 %. Differensen kan delvis bero på skillnader i studiernas utförande. Det hästsjukhus vars kanylläggningsrutin var mest utförlig och i enlighet med litteraturen hade högre prevalens av reaktioner. Den negativa korrelationen kan bero på att även andra faktorer hade en inverkan, som exempelvis personalens följsamhet, hästens underliggande sjukdom och eventuell behandling med vätsketerapi. För att kunna härleda rutiner kring kanylläggning till prevalens av vaskulära och perivaskulära reaktioner behövs ytterligare studier. Den legitimerade djursjukskötaren kan vidta flera evidensbaserade preventiva åtgärder för att motverka kateter-associerade reaktioner hos häst och därigenom bidra till en bättre djuromvårdnad. Exempel på åtgärder är att vidta god aseptik vid kanylläggning och vid hantering av PVK, ha rätt teknik vid införande av PVK, välja rätt PVK-material för situationen, administrera antikoagulerande terapi samt att ha noggrann observation av tidiga kliniska symtom. Det finns ett flertal obeprövade preventionsåtgärder som skulle kunna implementeras i hästsjukvården vilket föranleder till mer forskning inom området.