Faktorer för refaktorisering vid teknisk skuld : En kvalitativ studie mellan olika branscher inom mjukvaruprojekt

Sammanfattning: I det teknikväxande samhället bidrar mjukvaruutveckling till stora it-relaterade utgifter och investeringar. Industrier utvecklar stödjande programvara för sin produktion och mjukvaruföretag levererar digitala system för kunder som behöver uppfylla ett behov. Utvecklingsteamen jobbar under press för att leverera så bra programvara som möjligt och samtidigt hålla sig inom budgetramar som satts upp enligt avtal. För att nå sina mål kan utvecklare introducera teknisk skuld i systemen, dvs. att bristfälliga lösningar byggs före kvalitetslösningar. Teknisk skuld behöver inte vara ett problem för stunden men på sikt kan konsekvenserna av skulderna bli problematiska och kräva resurser att kunna hanteras. Tidigare forskning visar att drygt en fjärdedel av en utvecklares tid går åt för att hantera teknisk skuld. Vid åtgärdande av teknisk skuld brukar refaktorisering vara ett vanligt verktyg att ta till, vilket innebär att skriva om källkod utan att förändra det visuella beteendet för användaren. Syftet med följande uppsats är att undersöka olika branscher som utvecklar mjukvaraoch deras hantering av teknisk skuld genom att belysa vilka faktorer som avgör om och när refaktorisering skall ske, och hur argumentationerna för refaktorisering skiljer sig åt mellan branscherna. Uppsatsen baseras på kvalitativa intervjuer med aktörer från både industri- och mjukvaruföretag. Empirin från intervjuerna analyseras med hjälp av en ontologisk mappning kring typer av teknisk skuld, som sedan har applicerats i ramverket Technical Debt Quadrant. Resultatet visar att industribranschens avgörande faktorer för refaktorisering var konsekvensen av skuldens påverkan samt hur pass förändringsbenägen den skuldbelagda funktionaliteten var. Branschen ansåg att tidpunkten för att refaktoriseravar bäst lämpad i samband med vidareutveckling av en funktion som innehöll teknisk skuld. I konstrast visade resultatet för mjukvarubranschen att faktorerna för refaktorisering var konsekvensen av skuldens påverkan samt vilka ekonomiska förutsättningar som fanns för projektet. Tidpunkten för när refaktorsering var lämplig avgörs när företagen anser att avkastningen för investeringen att refaktorisera är som högst eller när inget annat val finns. Resultatet visar även att branscherna hade olika fokus för hur de argumenterar för refaktorisering. Industrin argumenterade mer med systemet i fokus, hur det kundeförändras med tiden och att det skulle bli lätthanterligt att underhålla med tiden. Mjukvarubranschen hade mer ekonomiska aspekter som argument, dvs. att de analyserade situationen och beslutade huruvida refaktoriseringen är lönsam eller inte.