En hållbart intensifierad slåttervall med vitklöver : en litteratursammanställning

Sammanfattning: Fördelarna med att inkludera vall i växtföljden är många, till exempel kolinlagring, markförbättrande egenskaper och ogräsbekämpning. Intresset för odling av vall ökar när det finns fler avsättningsmöjligheter och ses som ett medel för att uppnå en hållbar intensifiering av odlingssystemet. Genom ett symbiotiskt förhållande med kvävefixerande bakterier minskar behovet av kvävegödsling när baljväxter inkluderas i vallen. Blandvall har flera fördelar gentemot renbestånd av gräs respektive baljväxter, som att kväveffektiviteten förbättras och ensilaget får en god lagringskapacitet. Vitklöver är en vanligt förekommande baljväxt som används i vallfröblandningar i Sverige. Syftet med arbetet är att genom att sammanställa litteratur undersöka hur man åstadkommer en lyckad/hållbart intensifierad slåttervall med vitklöver med avseende på olika odlingsåtgärder. För att få en bakgrund till varför vitklöver svarar på odlingsåtgärderna på ett visst sätt inleds resultat med att undersöka vitklövers agronomi och morfologi. Odlingsåtgärderna som sedan undersöks i arbetet är inför sådd, skördesystem och kvävegödsling, övervintring och bevattning. En lyckad slåttervall med vitklöver anses vara en vall med 30–50 % vitklöver för att tillgodose tillräcklig kvävefixering för att möjliggöra en reducering av kvävegödsling och ge ett vallfoder med lämpligt proteinvärde. En avkastning över 9 ton ts per hektar och ett energivärde högre än 10,5 MJ anses som bättre än förväntad. Tillväxt och överlevnad av vitklöver påverkas starkt av utveckling och spridning av stoloner. Vitklövers fotosyntetiska förmåga kan begränsas i konkurrens med andra arter i vallbeståndet. Dock har vitklöver en förmåga att anpassa sig efter olika förhållanden för att förbättra tillgången till ljus men den har svårigheter att hävda sig vid vallens etablering, varför det är motiverat att vallen ligger längre än två år. Vitklöver är också en uthållig art som inte angrips så lätt av rotröta som rödklöver, vilket gör att den är mer långlivad och passar i en långliggande vall. För att gynna vitklöver bör det finnas god tillgång på kalium och fosfor samt ett pH-värde som inte är lägre än 5,5–6. Vitklöver bör inte odlas på jordar med hög lerhalt, utan passar bäst på lättare jordar med god tillgång till vatten. Val av metod för vallanläggning har inte en betydande inverkan på klöverandelen i ett vallbestånd. Vitklöver passar i ett intensivt skördesystem med minst tre skördar per år för djur med ett stort energibehov. Ett tidigt skördesystem gynnar vitklöverandelen, särskilt vid kvävegödsling. Kvävegödsling hämmar vitklöver och gynnar gräs varför den bör anpassas efter vallens botaniska sammansättning och önskad klöverandel. Största delen av kvävegödseln skall läggas på våren före första skörd och begränsas till återväxtskördarna för att uppnå bästa marginalutbytet och minimera den negativa effekten på vitklöver. Skördetidpunkten för sista återväxtskörden bör anpassas till beståndets tillväxt och de rådande temperatur- och nederbördsförhållandena för att säkerställa god övervintring och vårproduktion av vitklöver. Bevattning har en positiv effekt på vitklöverhalten och den totala avkastningen i ett blandbestånd.