”Här kan man vara normal i det helt absurda och sjukaste som finns” - om behovet av stöd till anhöriga till sexuellt utnyttjade barn

Sammanfattning: Syftet med studien var att beskriva några anhörigas behov av föreningen ATSUB (Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn). Vidare var syftet att undersöka några anhörigas upplevelser av det stöd och bemötande de får och har fått av föreningen samt andra instanser. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod och uppsatsen bygger på sex stycken intervjuer med anhöriga till sexuellt utnyttjade barn samt litteraturstudier av tidigare forskning. I studien framkom det att kommunernas socialtjänst har det yttersta ansvaret för att de människor som vistas i kommunen får det stöd och hjälp som de behöver. Resultatet av studien visar att socialtjänsten i vissa fall inte har tagit detta ansvar gentemot de anhöriga och deras utsatta barn. Flera av respondenterna uttrycker en besvikelse på det bemötande de har fått från myndigheter då de har upplevt ett stort motstånd. Mamman blir ofta ifrågasatt och man tror inte på barnens berättelser. Både vår studie och tidigare forskning visar på att bristande kunskap om hur människor reagerar i kris samt kunskap om sexuella övergrepp över lag hos de professionella kan ha bidragit till det bristande bemötandet som barnen och de anhöriga har fått. Oavsett om man har haft en positiv eller negativ upplevelse från andra instansers stöd och bemötande visar våran studie att behovet av föreningen ATSUB är stort hos alla våra respondenter. Föreningen besitter en stor kunskap som de anhöriga saknade hos berörda myndigheter samt att de har egna erfarenheter vilket alla nämner som en viktig del. Man får en förståelse och empati hos ATSUB som inte går att få någon annanstans.